14 May

19:50

Helgen gick bra!

2kommentarer
Ja då var vi tillbaka i vardagen igen efter en långhelg i Norge tillsammans med pappa2´s familj.
 
Vi har haft riktigt härliga dagar där vi haft kvalitetstid med både varandra och med hans familj, Förmiddagsturen för att fiska har vi hoppat över och istället haft en lugn förmiddag i husvagnen, kunnat vakna då vi velat (när barnen väckt oss) och sedan ätit långfrukost.
 
Efter lunch har vi varje dag varit ute med båten och fiskat, inte den bästa fiskelyckan dock, men det är ju grejen att umgås och komma iväg som är det viktigaste, även om det hade varit roligare om vi fått mer fisk.
Är dålig på att uppskatta men kan tänka mig att många av de fiskar vi fått upp vägt runt 3-4 kilo, sista kvällen fick dom dock upp en på 19, en riktigt stor en.
 
Vi hade ju lite funderingar innan vi åkte på hur helgen skulle fortlöpa, skulle vi åka därifrån som vänner med pappa2´s familj eller skulle vi få ett bakslag även där?
 
Såhär efteråt kan vi bara konstatera att allt flutit på bra, inga problem alls, vilket känns otroligt skönt. Vi pratade tom med hans mamma en kväll för att kolla av läget, vi var nog alla lite nervösa tror jag. Hon hade dock inget att säga som var negativ, dom har tagit till sig hur vi lever och accepterar det, vilket känns otroligt härligt att höra, jag tror vi alla 3 pustade ut där efter hon gått.
 
Nu träffs vi nästa gång på lördag då dom ska komma hit på fika för att jag då fyllt år, känns bra att kunna träffa dem lite mer avslappnat framöver, både för oss och dom. Jag vill ha en bra relation till mina svärföräldrar och hoppas på att det ska fungera bättre med pappa2s än pappa1 som tyvärr varit rätt dålig och ansträngd under alla år och nu tyvärr obefintlig. Jag känner att för att det ska fungera med som nu då svärföräldrarna måste det bjudas till från båda håll, inte bara att en part ska rätta sig efter den andres åsikter och tankar vilket tyvärr är fallet med pappa1`s föräldrar, dom har en åsikt inpräntad i sitt huvud hur allt ska vara, det är inte deras egen åsikt utan bibelns och dom åsikterna är dom rätta i alla lägen tycker dom, att dom skulle ha en egen åsikt än den finns liksom inte, tyvärr måste jag än en gång säga.
 
Är iaf glad att vi har pappa2`s föräldrar kvar, den relationen ska vi vara rädd om!
Allmänt
Kommentera

10 May

06:30

Fördelar med att vara fler föräldrar.

1kommentarer
Att få en familj att fungera med vardag såsom skola, jobb, läxläsning, aktiviteter för både barn och föräldrar kan vara trixigt för alla familjer. Det är svårt att få tiden att räcka till allt man måste och vill göra. Vi ser många fördelar med att leva tre föräldrar. Vi har mycket lättare att lösa alla dessa bitar. Om en förälder jobbar är det fortfarande full bemanning hemma. Om två jobbar finns fortfarande en förälder kvar. När vi jobbar alla tre samtidigt är det på veckodagar då barnen ändå är i skola och någon av oss slutar alltid i tid för att hämta på fritids och dagis.
Två av oss jobbar heltid och en jobbar deltid. Det är nog det bäst fungerande för oss. Vi drar in två och en halv månadslön varje månad och det är fortfarande en som är hemma mycket och hinner med de vardagliga sysslorna som måste göras medan de andra jobbar och barnen är på skola. Vilket gör att på kvällstid och helger när vi alla är lediga finns det tid till att hitta på bättre saker än att tvätta och städa. Vi kan investera tiden i att hitta på saker hela familjen eller dra igång större projekt som altanbygge, lägga golv, renovera badrum m.m. Eller åka bort direkt efter jobbet på en fredag och vara borta hela helgen utan att det behöver se ut som ett bombnedslag när vi kommer hem.
Vardagkvällar fungerar så att middagen i regel är klar när de två som jobbat kommer hem. Efter middagen brukar det vara läxläsning och aktiviteter som gymnastik och ridning. Då är det bara att vi delar upp oss. En åker på ridning med döttrarna, en hjälper till med läxläsning och det finns fortfarande en kvar till att styra upp disk m.m. Det är heller inte hela världen om någon måste jobba kväll.
I en "vanlig" familj med två föräldrar är det betydligt mer märkbart om den ena föräldern måste jobba kväll och den andra åka iväg på någon aktivitet. Då finns det ingen kvar i hemmet, vilket inte fungerar om man har flera barn.
 
Våra barn som har tre föräldrar att vända sej till har det bra. Vi som föräldrar är tre olika personligheter med olika kunskap i olika områden. Barnen har möjlighet att vända sej till den som bäst kan svara på det dom behöver hjälp med. T.ex. om dom undrar om nån kan hjälpa till att fläta håret vänder dom sej till Mamman, vill dom ha hjälp att bygga en ramp för att hoppa med cyklarna vänder dom sej till Pappa1 och ska dom baka en kladdkaka kommer dom till Pappa2 för att få hjälp.
 
Naturligtvis går det att driva en stor familj med många barn på två föräldrar... men det är betydligt enklare och roligare att driva en familj med fem barn på tre föräldrar! =)
Vi bor inte tillsammans av praktiska skäl, utan för att vi älskar varandra... men de praktiska fördelarna är väldigt positiva.
Allmänt
Kommentera

08 May

06:30

Norge, här kommer vi!

0kommentarer
Nu håller vi på packa in det sista i bilen och husvagnen för att åka till Norge över helgen. Pappa2´s familj har en tradition att åka till Norge för att fiska hela kristi himmelfärdshelgen varje år. Tidigare år har Pappa2 och hans dotter åkt med.. i år blir det lite annorlunda då Pappa2 kommer dragande med ytterligare sex personer, sin nya familj. =) Nu kommer Pappa2's familj sättas på verkligt prov om de har accepterat oss och vår livsstil. Hittills verkar det som om de har accepterat oss.. men riktigt säker kan man ju tydligen aldrig vara med tanke på hur det gått med Mammans mamma och Pappa1's familj. Vi hoppas för allt i världen att det går bra och inte kommer nåt stort bakslag.
 
När man är åtta personer i en familj gäller det att vara organiserad och packa smart och sparsamt. Vi måste packa så lite som möjligt, men så mycket som behövs. Vi har lagat mat och fryst in som ska med så slipper vi stöka med det i husvagnen. Vi har lagt ut kläderna på golvet i åldersorning från vänster till höger för att se om alla har allt som behövs, handlat in utrustning som fattas och sedan burit ut det till bilen och husvagnen. Nu väntar vi på att barnen ska sluta skolan för dagen så vi kan åka. Vi sökte ledigt sista timmen på skolan för samtliga barn för att komma iväg lite tidigare och slippa stressa. Alla blev beviljade den ledigheten utom ett av barnen. Hans fröken tyckte att hans sista mattelektion för dagen var mycket viktigare än en tur till Norge. Jävla surkärring! Men men, det är bara att gilla läget och stå beredd vid skolan när han slutar. Så vi siktar på att komma iväg kl 14.00. Vi har då fem timmars körning framför oss och gör ett middagsstopp cirka kl 16.00. Anländer till campingen runt 20.00. Då är det skönt att ha husvagnen. Den är bara att parkera så är det klart. Färdigbäddat i sängarna, maten på plats i kyl, frys och skafferi.

Det är lite spännande inför den här långhelgen. Det är första gången vi ska åka på fisketur tillsammans. Det kommer bli intressant att se hur det går med Pappa2's familj.. och vi hoppas på god fiskelycka!

Allmänt
Kommentera

07 May

18:32

...å där sket det sej med Mammans mamma..

1kommentarer
Igår kväll hade vi besök av två vänner som kom för att dricka kaffe och prata skit en stund. Samtidigt stökade vi på med att baka bröd och ungarna härjade på. En helt vanlig vardag kväll.
Mitt i allt detta stök knackade det på dörren och in kliver Mammans mamma. Det kom lite oväntat då ingen av oss trodde att hon skulle komma hit för att prata med oss.
Våra vänner smet ut och åkte hem.. de vet mycket väl hur läget är mellan oss och hennes mamma.
Hon satte sej vid bordet för att prata om saker och ting och förhoppningsvis reda ut vad som är fel och att hon måste acceptera läget.
Hon pratade en först en stund med Mamman och Pappa1 eftersom Pappa2 åkte en snabb sväng till affären för att handla lite saker till bakningen. När Pappa2 kom hem igen var diskissionen i full gång. Pappa2 flikade in i diskussionen direkt.
Kärnfrågan i detta är hurvida Mammans mamma accepterar vårt sätt att leva eller inte. Vi vill gärna att det ska fungera i relationerna till varandra, mellan oss och våra nära och kära.
Diskussionerna pågick cirka en och en halv timme. Hon drog upp det som varit förut, hur synd det är om henne, hur hon mår, varför vi inte kunde låta våra familjer vara som de var förut, att hon inte fått nån CD-skiva som hon skulle ha, att vi sålt ett sängbord som kom från henne, om varför de inte ville fira julafton hos dem förra julen, varför inte Mamman hängt upp nån tavla som kom från hennes mormor... och en massa annat onödigt.
Hon pratade bara runt kärnfrågan, undvek att svara när vi frågade henne rakt ut, pratade om annat. Gång på gång frågade vi henne hur hon vill ha det framöver. Vi står med öppna armar och tar emot alla som accepterar oss och kan bete sej. Även henne, trots hennes tidigare beteende.
Hur vi än vänder och vrider det hela så accepterar hon inte det här. Allt är så hemskt.. Man kan inte leva som vi gör.
 
Så efter en och en halv timme avslutades det hela med att vi skickade ut henne med hennes mors tavla i handen..
 
Det är jättetråkigt att det ska behöva sluta så mellan Mamman och hennes mamma... och oss andra i familjen. Jag tror inte hon förstår att på det här sättet förlorar hon både sin dotter och sina barnbarn. Och barnbarnen förlorar sin mormor.
Hon har inget att förlora på att acceptera oss.. utan allt att vinna.
Nu hör inte vi av oss något mer till henne.. hon har liksom gjort sitt och tillför inget för oss..
Allmänt
Kommentera

05 May

23:31

Sammanfattning av de fyra första månaderna som sambos.

0kommentarer

I
Nu har vi bott tillsammans drygt fyra månader i denna polyfamilj. Under dessa månader har det hänt väldigt mycket, både roliga och jobbiga saker.
Vi trivs tillsammans och förhållandet växer sej starkare för varje dag. Vi blir säkrare och säkrare på att det är detta vi vill. Att vi gjort rätt val.
Vi älskar varandra och har väldigt roligt tillsammans.
Dessa fyra månader har bestått av jobb, kämpa för umgänge med yngsta dottern, berätta om förhållandet för nära och kära, komma in i en fungerande vardag och skoteråkning under lediga helger. Vi planerar för framtiden. Vad vi ska göra på helger, semester och högtider.
Det är ett mindre företag att driva ett hushåll bestående av åtta personer.. men det är ett kärt besvär som vi gärna gör.
Att vi trivs med livet och lever ut våra drömmar betyder tyvärr inte att alla runt om en har samma uppfattning som oss.
 
 
Läget kring våra nära och kära är att:
 
Arbetskamraterna har accepterat oss helt och hållet. Några av dem har t.o.m. blivit mer öppna och börjat umgås mer med oss privat.
 
Pappa1's familj accepterade hur vi har det efter att de pratat via telefon. Vi åkte till dem en helg för att hälsa på och reda ut allt som varit. Det gick bra och vi kände oss nöjda med besöket när vi åkte hem efter den helgen.
Sedan kom det oväntade.. När vi kommit hem gick det ett par veckor.. vi hörde inte ett ljud från hans föräldrar.. Pappa1 ringde upp sin mamma för att höra hur det var och varför de inte hört av sej. Då fick han höra att de helt plötsligt tyckte att det är sjukt det vi håller på med. Att vi är äckliga. Att dom har sin tro och sina åsikter och att det står dom för. Efter det samtalet har Pappa2 försökt kontakta Pappa1's föräldrar för att förklara att de måste acceptera läget om de vill ha fortsatt kontakt med sin son och sina barnbarn. Det såg de som ett hot och tyckte att om det kommer fler meddelanden från Pappa1 så måste de byta nummer.
Vi är nu i ett ganska låst läge med Pappa1's föräldrar och vet inte riktigt vad som kommer hända..
 
Pappa2's familj har accepterat läget som det är. De säger att vi måste få leva som vi vill och att de inte kan göra något åt det. Bara vi är lyckliga och att barnen mår bra så ska det inte vara några problem. Att det är ovant för dem och att de har lite svårt att fatta grejen på riktigt är väl inte så konstigt.. Nu ska de sättas på verkligt prov. På onsdag ska vi åka till Norge på fisketur, Pappa1's föräldrar, syskon, syskonbarn och hela polyfamiljen. Vi blir borta till på söndag, så vi har flera dagar på oss att lära känna varandra allihopa och de kommer få se att förhållandet är på riktigt. Lite nervöst inför resan då vi är rädda att det ska komma något bakslag.. att de helt plötsligt ändrar sej och inte tycker att det är okej längre.. Men vi håller tummarna för att allt ska gå bra och att kontakten mellan alla blir bättre då vi lär känna varandra.
 
Mammas familj som består av hennes mamma och sambo är en komplicerad historia. Det är dom som vetat längst om vårt förhållande. Redan första veckan berättade Mamman för dem. Från början accepterade de inte vårt förhållande.. Men de pratade inte om det. Vi umgicks lite med dem och man märkte att de inte kunde bete sej i vår närhet. Efter en tid tog vi tag i att prata med dem allihopa. Satt ner och förklarade hur vi lever och varför. Att barnen mår bra, vi älskar varandra och tänker leva såhär oavsett vad folk säger. Då lät det som om de accepterade oss. Att vi lever som vi gör är upp till oss. De fattade att alla är med på samma villkor.
När Mammans mamma fyllde år blev vi bjudna, hela polyfamiljen. Allt var på en hyffsad nivå.
Sedan kom bakslaget då hon ringde Pappa2 och bad honom komma hem till henne.. för att skälla ut honom och förklara att allt var åt helvete.. att hon skäms, att folk pratar, att Pappa2 har förstört allt!
Mamman skrev till sin mor och förklarade att hennes beteende inte är acceptabelt. Efter det meddelande hörde vi inget mer. Hon hörde inte av sej.. ville inte lösa nåt.
De närmsta veckorna försökte Pappa2 höra av sej till mammans mamma för att få henne att föstå att hon måste ändra uppfattning om hon vill ha något med sin dotter och sina barnbarn att göra. Skickade ett par meddelanden och ringde en gång.. Då hon faktiskt svarade. Förklarade för henne att det vore bra om hon och hennes sambo kom till oss så vi fick prata igenom det här ett varv till. Ingen mår bra av att situationen ska vara såhär. De kom inte..
Det gick tre veckor innan det kom ett livstecken från mammans mamma. Då skickade hon ett meddelande till mamman där det stod att hon ville prata med henne ensam och att hon hade tid för ett möte nu.
Mamman har inte hört av sej något till sin mamma efter det för hon vet inte vad hon vill.. hur mycket ska man behöva krusa sina föräldrar? Det är inte bara en person inblandad i det här utan tre.. och ska vi prata med folk så gör vi det tillsammans..
 
Så att leva som en polyfamilj är inte en dans på rosor varje dag.. Men tillsammans är vi starka. Vi älskar varandra och visar det öppet. Pratar och berättar gärna för folk som undrar.
Vi har inget att skämmas över. Det vore kul om acceptansnivån var lite högre i våra respektive familjer och i samhället.

Men huvudsaken är att vi vet vad vi vill.. att vi älskar varandra och att vi lever vår dröm! =)
Allmänt
Kommentera

05 May

02:10

Mitt i natten

1kommentarer

Ja här sitter jag alldeles ensam, pappa1 och 2 ligger hemma i sängen och sover gott medan jag är ute och jobbar, med vårt jobb vet man aldrig när man slutar men misstänker det kommer hinna ljusna innan jag är hemma och kan krypa ner hos dom jag älskar mest!

Det är alltid jobbigt att behöva lämna de 2 andra hemma för att åka och arbeta, så känner vi nog alla 3 men jobba måste man ju så det är som bara att gilla läget, det är ju samma för alla.
Känns desto bättre när man kommer hem igen efter ett långt arbetspass och man möts av pussar och kramar i hallen av de 2 som varit hemma.

I helgen är vi fulltaliga, alla 5 barnen är hemma hos oss och det känns verkligen jättebra, snart är en lång period av ovisshet ang minsta dottern över och vi ser fram emot att hon kommet vara hos oss varannan vecka framöver, vi vet när hon kommer och när hon åker till sin mamma, känns så skönt, både för oss vuxna men framför allt kan jag tänka mig det kommer bli bra för dottern, hon kommer få struktur och veta när hon ska vara hos mamma och när hon ska vara hos pappa.

Allting känns bara bättre och bättre och jag är säker på att vi gjorde rätt val då vi beslöt oss för att flytta ilag och bli VI❤❤❤

Allmänt
Kommentera

29 Apr

14:10

3 veckor senare kom ett sms från mamma

1kommentarer
Sist jag skrev skrev jag om allt vi "vunnit" på att vara ärlig om hur vi lever, vilka vi älskar och hur vi vill att vårt liv ska se ut.
Men skrev även om att vissa inte vill acceptera och förstå.
 
En av dem som inte vill ta till sig hur jag valt att leva mitt liv är min mamma, hon fick veta ganska tidigt att pappa2 flyttat in, redan efter 1-2 veckor om jag inte minns helt fel. Hon har sedan dess betett sig ganska bra, man har sett att hon haft åskiter men hon har valt att svälja dem och inte visa det så mycket för oss.
Vi hade ett långt samtal med henne och hennes sambo i mars och trodde efter det att det var lugnt, vi hade rett ut allt och vi visste var vi stod.
 
Som pappa2 skrivit om tidigare var det tyvärr inte så, bakslaget kom som ett brev på posten för snart 3 veckor sedan, när pappa2 fick en utskällning som hette duga, jag blev galen och skickade ett sms till min mamma och sa rakt ut vad jag tyckte, att hennes beteende inte var okej, hon har ingen rättighet att skälla ut honom, han har inte gjort några fel gentemot henne, mer än att han älskar hennes dotter. Vilket hon tyvärr inte ser som något positivt.
 
Efter ett antal sms till henne, både från mig, pappa2 och ett samtal från pappa1 har vi ändå inte hört något från henne, hon har valt att som flera gånger förr prata med andra istället för den det gäller, i detta fallet sin dotter och hennes sambos.
Vi har förklarat och försökt få henne att acceptera men nej ingen respons, inte förrän i går, då fick jag ett sms att då hade hon tid för ett samtal och ville att jag skulle komma till henne, ensam, mina sambos fick inte följa med.
 
Efter 3 veckor hade alltså min mamma tid för sin dotter...
Jag förstår att hon har mycket tankar som snurrar, många frågor och det tar tid att ta in men hon har vetat sedan i början av januari som sagt och jag har hört från flera håll att hon sprider rykten och pratar mycket med andra istället för att ställa frågorna hon har direkt till oss, det är klart det blir skitsnack då hon sproder falska rykten på byn.
 
Jag har inte svarat på det sms hon skickade i går, jag varken hade någon lust eller hade tid i går då jag jobbade och hade flera timmar i bilen framför mig. Efter så lång tid som ändå gått vet jag varken ut eller in, vill jag prata med henne nu när hon äntligen vill prata eller har vi det bättre utan hennes åsikter, tankar och sneda blickar? Och framför allt, vill jag att barnen ska få dra ett stort lass av hennes tankar, tyvärr låter hon dem inte vara utanför utan varje gång dom varit där kommer dom hem med funderingar och åsikter som vi alla hör kommer från henne.
Senast i torsdags sa näst yngsta dottern när jag tog fram ett par tjocksockar till yngsta att, "Dom har momma stickat, hon säger att ** inte får använda dem, dom är bara mina" Varför säger hon så? Varför lägger hon det på barnen?
 
Det är en svår balansgång när det gäller ens allra närmaste, ens föräldrar och syskon, alla vill ju ha en bra kontakt med dem men till vilket pris?
 
Vi kommer inte att ge upp vårt liv och våra drömmar för deras skull, men kommer dom någonsin att acceptera?
Allmänt
Kommentera

24 Apr

19:11

När folk accepterar och tycker det är okej.

0kommentarer
Mycket kommentarer har vi fått, några negativa men faktiskt mest positiva.
 
Det jag tycker är mest roligt är de nya bekatskaperna vi fått, personer vi inte haft kontakt med innan hör av sig, tycker det är spännen och stöttar oss i vårt val, vår livstil, vår kärlek!
 
Nya vänner på facebook, folk som stannar och pratar eller dom som hör av sig och vill komma och hälsa på, det är äkta vänner, dom som inte vänder en ryggen utan dom som visar att alla gör vi val i livet som känns bra för oss och dom stöttar dem, vissa har till och med uttryckt sin avundsjuka och önskar dom själva fick leva som vi gör.
 
Sen finns det alltid dom som vill vara vänner för att "snoka", nyfikna ena som egentligen bara vill åt detaljer att sprida vidare och snacka om i fikarummet på jobbet, dom såller vi bort rätt fort, det märks så väl, som tur är är dom inte många.
 
Att vi skulle leva som vi gör nu har aldrig ens funnits på kartan, aldrig ens snuddat vid tanken.
Men tänk vad livet kan ta vändning, en underbar vändning, tänka att jag får leva med dom jag älskar, båda två!
 
Älskar er pappa1 och pappa2, vi för alltid!!
Allmänt
Kommentera

23 Apr

18:47

Lösning på umgänget!

1kommentarer
Igår var jag på samarbetssamtal på sociala.. för femtioelfte gången.. Nu var det också förhoppningsvis det sista mötet! =)
Målet för mötet var att hitta en lösning för att komma till att dottern bor hos oss växelvis varannan vecka.
Efter en och en halv timmes möte hade vi kommit fram till ett schema för detta och inom fyra veckor har vi nått målet! Känns skönt att äntligen kunna släppa den delen av ens liv.. att behöva kämpa för att få träffa sin dotter... samtidigt som det känns förjävligt att man som pappa måste överbevisa sin förmåga att vara förälder.. medan det från början varit självklart att mamman är en bra förälder..?!
Detta är något samhället borde jobba med för jämställdhetens skull! Båda föräldrarna ska vara lika inför lagen, men så är inte riktigt fallet känns det som..?
 
Bara för att det nu är löst på papperet så är det väl inte riktigt klart.. Nu kommer vidare diskussioner med praktiska lösningar.. Dotterns saker och kläder sedan tidigare ska delas.. Hur vi ska göra vid överläming.. När det blir semester.. möten på dagis... BVC.. och säkert tusen saker till som jag inte tänkt på..
Men det löser sig eftersom.
 
Igår kväll var jag helt utmattad.. nästan svimfärdig.. alla krafter hade gått åt till att ladda inför mötet på sociala..
När vi la oss hann jag bara lägga ner huvudet så somnade jag som en stock..
Imorse när jag vaknade hade jag laddat om.. vaknade med ett leende på läpparna.. mamman på ena sidan och pappa1 på andra sidan.. och hade bara en känsla: "ÄNNU EN DAG I PARADISET!!" =)
 
Ju fler saker som är lösta och blir en del av vardagen desto vackrare blir livet!
Kan inte med ord beskriva hur lycklig jag är just nu!
 
Puss och Kram!
~Pappa2
Allmänt
Kommentera

21 Apr

20:52

Barnlängtan

3kommentarer
Ja... som det ser ut nu så har Mamman och Pappa1 fyra gemensamma barn. Pappa2 har ett barn sen ett tidigare förhållande. Totalt fem barn.
 
Nu funderar vi på att skaffa fler barn. Vi vill ha gemensamma barn som från början tillhör alla tre.
I ett "vanligt" förhållande med en man och en kvinna är det inte så mycket att fundra över. Man skaffar barn tillsammans. Men för oss blir det genast lite mer komplicerat.
Vem som ska vara mamma är det inget att fundera över. Efter som det bara är en kvinna i förhållandet.
Men vem som ska vara biologisk pappa kan man diskutera. Hur vill vi ha det?
Ska Pappa1 och Mamman skaffa fler gemensamma barn? Ska Pappa2 vara biologisk pappa? Då binder vi ihop familjen så barnen blir mer syskon på något sätt. Eller spelar det egentligen någon roll?
Ska vi välja vem det ska vara eller ska vi bara köra på och det får bli som det blir?
Ska vi sen ta reda på vem som är far till barnet eller inte? Vad spelar det för roll? För vår egen del eller för andra.. Vi själva skulle naturligtvis inte göra någon skillnad på framtida barn oavsett vem som är biologisk far.
Däremot vore det kul att se samhällets reaktioner när vi kräver att vi ska vara tre vårdnadshavare. De första tio pappadagarna måste vi båda få! Föräldradagar måste delas upp på tre. Alla tre är ju lika mycket förälder och ingen vet vem som egentligen är biologisk far. =)
 
Det optimala och häftigaste hade varit om vi fick tvillingar med olika pappor. Men chansen att det skulle hända spontant är nog inget att räkna med, tyvärr...
Så.. kan man med någon form av hjälp lösa det? Provrörsbefruktning där det sätts in flera ägg befruktade av båda popporna.
Att få hjälp med detta i Sverige är nog svårt... om vi inte hittar någon alternativ läkare med en generös etisk syn på detta...
Kanske finns det större chanser i något annat land? Där lagar och regler inte sätter stopp för moderna familjer som vill ha det på ett lite otraditionellt sätt..
 
Det här måste vi fundera på och diskutera med varandra.. och börja forska i hur vi ska gå till väga för att få vår önskan uppfylld! =)
 
 
 
Ingen av oss säger att det kommer vara lätt... men det kommer vara värt det!
Allmänt
Kommentera

17 Apr

10:39

Tillbaka i vardagen

0kommentarer
Ja så var det redan onsdag, vi är tillbaka i vardagen med allt vad det innebär.
Började i måndags med att jag fick hämta hem 2 febrig killar på skolan, kan det börja bättre? Självklart måste dom få vara hemma när dom är sjuka, inget snack, men det ställer helt klart till det lite, även fast vi är tre som kan hjälpas åt. Nu löstes både måndag och tisdag bra och i dag är dom tillbaka på skolan igen.
 
Trots att vi varit borta några dagar och haft en underbar vistelse i Göteborg står ju inte livet hemma still, det pratas fortfarande, min mamma har inte tagit sitt förnuft till fånga och vela prata med oss något mer och ungänget med pappa2:s dotter ska diskuteras.
 
Att min mamma inte kan ta till sig att vi lever som vi gör vet jag egentligen inte vad jag ska tycka om, det normala är ju att man vill lösa konflikten till varje pris, ingen vill ju vara osams, speciellt inte med sin mamma.
Men i samma stund känner jag bara att nä, ska hon hålla på såhär får det vara, jag orkar inte krusa någon, vem det än må gälla, livet är bara ens eget, ingen annans och man måste själv få bestämma hur man vill leva för att må bra. Mamma är alltid mamma men till vilket pris?
 
Jag må låta hård men känner man inte henne förstår man inte heller hur hon är, tyävrr bekräftar bara fler och fler samma känsla som jag känner, man kan inte ändra på henne, så är det bara!
 
Vi ger henne tid helt enklet, kanske kommer hon krypande någon dag och inser att hon gjor fel, inte fel som i att hon får tycka som hon vill, det får man, men fel som i att hon tycker vi ska leva efter vad hon tycker.
Det som gör mest ont är att barnen inte träffar sin mormor, det är det som jag tänker på mest..
 
Det är tur vi har fina och stöttande vänner runt oss, vänner som respekterar vårt val, som förstår att vi är samma människor som innan och som vill umgås med oss, i kväll ska vi ha 3 fina vänner över på fika, 2 som vi känner genom jobbet allihopa och en som är pappa2:s vän sedan tidigare, ska bli mysigt att bara sitta ner och prata lite.
 
 
Allmänt
Kommentera

14 Apr

22:48

I bilen på väg hem.

0kommentarer

Så var denna långhelg över. Vi sitter i bilen på väg hem å funderar över helgen som gått.
Det har varit en väldigt lyckad helg med släktmiddag, förlovning, utgång å en tur till Ullared.

Igår kväll var vi ute å firade vår förlovning. Vi åt god middag på La Sombrita Avenyn. Sedan mötte vi upp några bekanta till Pappa1 och Mamman.
Det var kul att träffa dessa bekanta. Två av dem lever i ett lesbiskt förhållande där en av dem har fyra barn sen innan. Vi diskuterade alternativa familjer en hel del och det är kul att prata med människor som är öppna och inte lever efter normens alla regler.
Vi har pratat med rätt många om vår polyfamilj nu och möts av mycket positiva reaktioner. Som det verkar skulle många vilja ändra något i sina liv och leva i alternativa lösningar till kärnfamiljen. Men det är ett svårt beslut och stort steg att ta att bryta sej loss och leva som man själv vill och mår bäst av.
Det är synd att de flesta styrs av samhällets syn på hur man ska leva. Vi är glada att vi vågat ta steget att älska varandra fullt ut och vara öppna med det. Fler borde göra det. För sin egen skull och kärlekens skull. :)

Imorgon är vi tillbaka i verkligheten med vardag, jobb och aktiviteter för barnen. Ännu en vecka i paradiset. ;)
Jag ska också ta upp kampen för att få ha min dotter varannan vecka. Fortsätta hitta vägen dit.
Skönt att jag har stöd i ryggen av min numera fästmö och fästman. :)



Det finns bara en lycka i livet.
Det är att älska och vara älskad.

Jag älskar er och vet att ni älskar mej.. Alltså är jag lycklig. :)

~Pappa2

Allmänt
Kommentera

13 Apr

20:01

Förlovning!

0kommentarer
Vi är 100% säkra på att vi älskar varandra. Som en naturlig del i detta har vi idag förlovat oss. Nere vid hamnen i Göteborg bytte vi ringar, sa vackra ord till varandra och drack champagne.
 
Vi för alltid! Vi för varandra! Vi för världen!
 
Kärlek är vackert i alla former.Vi vill vara öppna med vår kärlek. Det är något vi är stolta över.
 
Våga visa kärlek! :)
Allmänt
Kommentera

12 Apr

23:13

Träffa Pappa1's familj.

0kommentarer

Denna helg har vi tagit långhelg. Vi tog ledigt torsdag och fredag, packade bilen i onsdags och åkte ner till Göteborg efter jobbet på onsdag kväll. Vi bor rätt långt från Göteborg så resan tog några timmar. Vi kom fram mitt i natten. Anledningen till den här resan är att träffa Pappa1's familj. Hans föräldrar, syskon och syskonbarn, som alla bor i Göteborgsområdet.

Det var lite spänt inför mötet med hans familj. Han själv var nog mest nervös då han inte träffat sin familj på typ ett och ett halvt år.. De har varit lite oense om en del saker. Missförstånd och småbråk har lett till stora saker och ingen har pratat med oss.
Men nu tog han tag i att lösa konflikterna för allas bästa. Ingen mår bra av att vara osams med sina släktingar.
De gamla konflikterna har vi pratat om så dom vet vad vi tycker och vart det gått snett. Vi har väl lite olika syn på vem som gjort fel. Men vi är överens om att prova att inte göra samma fel igen.. Nu måste vi se framåt och bygga bra relationer framöver.

Vi hade berättat om hur vi lever nu innan vi åkte ner till dem men ville ändå ta upp det öga mot öga. Vi bor hos hans föräldrar nu när vi hälsar på och tog ett snack med dem på torsdag kväll. Det snacket gick relativt smärtfritt. De dömer ingen. De säger att vi är vuxna människor och bestämmer själva hur vi vill leva. De tycker förstås att detta är ovanligt, speciellt för dem som tillhör den äldre generationen. Så de har svårt att förstå och se det för vad det är.
Men vi har blivit väl mottagna. Dom beter sej bra och verkar ta till sej sin nya svärson. :) För dem är alla människor lika mycket värda och tycker att det är roligt att vi vill bo hos dem.

Han har tre syskon som vi också pratat om vårt liv med. Det har mottagits på lite olika sätt. Två av dem accepterade vårt val och tyckte att så länge vi är lyckliga så är det bra. Men ett av syskonen tog det lite sämre... Tycker väl att det är onormalt och tror att det är mamman som bestämt detta och vill ha två karlar. Hon vill liksom inte tro oss när vi säger att detta är något vi alla tre bestämt och att alla tre älskar varandra.

Vi träffade hela familjen ikväll. Hans föräldrar och syskon med respektive och barn. Ett av hans syskon äger en restaurang och hon bjöd på middag där till hela familjen. Väldigt generöst av henne! :)
Det var lite nervöst även inför middagen.. Att komma på släktmiddag som en polyfamilj första gången. Men det gick bra. Alla hanterade det bra.. Kul att träffa hans närmsta. Vill gärna lära känna dem mer.
Men det känns som vi borde prata med det syskon som inte tagit det bra. Tyvärr var det inte riktigt nåt bra tillfälle ikväll, men vi får ta tag i det senare.

Nu går vi och lägger oss. Ser fram mot en härlig dag imorgon! Mycket kul händer då. :) Det kommer vi skriva om imorgon kväll!

Over and out!
~Pappa2

Allmänt
Kommentera

11 Apr

11:19

Tack skolan!

0kommentarer

Som ett steg i rätt ringning har skolan accepterat att vi är tre föräldrar i denna familj. :) I deras värld är det bara för vårdnadshavarna att skriva på en fullmakt för att en annan vuxen ska behandlas på samma sätt som föräldrarna.

På senaste mötet för ett av barnen kom lärarinnan med ett papper som rektorn skrivit iordning.

Numera får vi alla gå på föräldramöten, utvecklingssamtal och ta del av all information.

Nu är det bara resten av samhället kvar att övertyga om att man faktiskt kan vara fler än två föräldrar. ;)

Allmänt
Kommentera

09 Apr

17:25

Efternamn.

1kommentarer

Som det ser ut nu har vi tre efternamn på brevlådan.. Mitt, min dotters som hon fått från sin mor och det som resten av familjen har.
Det känns lite spretigt och osammanhängande. Helst av allt skulle jag vilja gifta mej med mina två sambor och på så sätt få byta till deras efternamn. Men eftersom Sverige inte kommit riktigt så långt i äktenskapslagstiftningen så är inte det möjligt. Bara en tidsfråga när det blir lagligt med månggifte hoppas jag.
Till dess måste vi lösa det på något annat sätt..

Man får tydligen inte byta efternamn hur som helst.. Måste finnas i släkten, gifta till sej det eller hitta på ett nytt namn som ingen annan har..
Så nu måste vi hitta ett sätt att lösa detta på..

Det efternamn familjen har är ganska ovanligt.. Cirka 40 personer bär namnet.. Så en lösning är att få medgivande från dessa personer att jag får byta till deras efternamn.. Tror jag börjar i den ändan å hoppas alla går med på det.. Annars måste vi ha något annat alternativ..

Alternativ till det är att jag gifter mej till namnet.. Men det blir konstigt.. Skulle då mina sambor skilja sej och sedan en av dem gifta sej med mig..? Känns inte helt okej att dom ska behöva skilja sej.. :(

Ett annat alternativ är att jag hittar någon ogift med det efternamnet som ställer upp på att gifta sej bara för att jag ska få namnet.. Och sedan skiljer vi oss. Känns inte heller okej.. Ska jag gifta mej vill jag göra det med mina sambor. Å så rent juridiskt kanske det inte är så smart?

Funderar på hur det blir om jag och mamman skaffar ett barn tillsammans som får deras efternamn.. Då finns ju namnet i min släkt.. Fast funkar det åt det hållet? Att man kan ta ett namn från ens barn för att man vill ha samma? Tveksamt..?

Vi funderade på att gifta oss i ett land som tillåter månggifte.. Och se om det går lösa den vägen på nåt sätt? Fast finns det länder där månggifte med två män och en kvinna är tillåtet? Och hur gör man för att få genomföra det?

Finns det någon smidig lösning på detta?? Förslag mottages tacksamt!
Enklast vore väl om Sverige öppnade upp för att vi ska få leva som vi vill!


Å så vill jag att min dotter ska få lägga till samma efternamn.. Såvida jag har fått byta efternamn blir det lagligt att lägga till det på henne.. där blir väl största kruxet att hennes mor måste skriva på namnändringen.. Vilket jag nästan kan slå vad om att hon kommer motsätta sej.. Suck!



~Pappa2

Allmänt
Kommentera

09 Apr

11:56

Utskälld av svärmor.

0kommentarer

Det är Pappa2 som skriver.

Klockan 07.45 i dag ringde en av mina svärmödrar.. Mammans mamma. Jag blev lite förvånad att hon ringde mig, det har hon aldrig gjort förut. Hon frågade om jag hade tid att komma förbi en sväng innan jag åkte till jobbet. Visst kan jag det svarade jag.. Är där om 10 minuter.

På vägen dit funderade jag på vad hon ville egentligen.. Kanske hade hon bakat nåt.. Eller stickat nåt till barnen som jag skulle ta med.. Eller ville hon skicka nåt med mej till hennes sambo som var på jobbet? Hade jag glömt nåt där sist vi var dit? Ville hon prata om hennes dotters födelsedag som kommer snart? Behövde hon skjuts nånstans?
Ja ja.. Det märks väl tänkte jag och var mest glad att hon ringt.. Kändes som ett steg i rätt riktning.

Jag kom fram och klev in. Hennes öppningsfras var inte "Hej, hur är det?" Utan "Jag är besviken och arg på dej!"

Sen malde hon på:

"Jag har sett att du lagt till mina barnbarn som dina barn på Facebook! Det är inte dina barn!"

"Du har förstört deras fina familj!"

"Jag får ta mycket skit på grund av dej!"

"Det är helt sjukt det ni gör!"

"Folk pratar om er!" (No shit!?)

"Du förstör relationen mellan mej, min dotter och mina barnbarn!"

Jag höll mej lugn och försökte förklara för henne att det är upp till mamman och pappan till barnen om de tycker det är okej att jag kallar barnen mina, inte upp till henne. Jag älskar mina partners, hennes dotter och svärson.. Och så länge dom älskar mej tänker jag bo kvar och vara en del i familjen.
Relationen mellan henne och resten av familjen är inte mitt ansvar utan hennes.. Jag vill att vi alla ska ha bra relationer till varandra.. Sen beror det på vad hon vill?
Att folk pratar kommer inte direkt som en chock.. Och om hon hör nåt som e fel kan hon gärna berätta för de som pratar hur sanningen ligger till..
Problemet ligger inte hos oss utan hos henne!

Hon lyssnade inte alls på vad jag sa utan höjde bara rösten och malde vidare..

"Hur tror du jag mår av det här?"

"Varför kunde du inte stanna i den familj du hade?"

"Hur tror du barnen mår?"

"Vad tror du Pappa1s föräldrar tycker?"

"Jag kan inte bo kvar här!"

"Du har förstört allt för både mej och dom'!"

Och så vidare...

Jag svarade att hur hon mår kan inte jag göra nåt åt såvida hon inte kan acceptera läget, att barnen mår bra och att hans föräldrar verkar ta det bra och att vi ska träffa dom till helgen..
Reaktionen på det: "VA? Kommer hans föräldrar hit? Varför får aldrig jag veta nånting??"
Jag sa.. Nej, vi ska åka ner till hans föräldrar imorgon och blir där till på söndag.
"VA??? SKA NI ÅKA BORT??"

Ehm, ja.. Vi är vuxna och gör väl vad vi vill.. Och om ni hälsar på, frågar och bryr er så skulle ni få veta vad vi gör om dagarna och vad vi har för planer..
Det svaret mottogs inte så bra.. Hon blev ännu mer galen..

Det slutade med att jag sa att jag ska prata med mina sambor och att vi kan prata allihopa istället.. Sen gick jag.. Hon fortsatte att gapa ända till jag stäng bildörren.. Först då blev hon tyst å drog igen yttrerdörren med en smäll.. Precis som en 14-årig tjej som bråkat med sin mamma.. Moget? Jag vet inte riktigt jag..


Men jag står fast vid att problemet inte ligger hos oss.. Vi har det hur bra som helst.. Och det du säger om oss säger mer om dej än om oss!

Allmänt
Kommentera

09 Apr

06:30

Juridiska frågor.. Arv..?!

1kommentarer
Ja.. nu lever vi för stunden.. älskar varandra över öronen och är mitt i livets glada dagar.. Vi är tre personer som älskar varandra och är oskiljaktiga.
Men.. tanken har ju slagit oss.. hur blir det i framtiden? Om någon (Gud förbjud) vill göra slut.. Om någon dör?
 
Mamman och pappa1 är gifta och har fyra barn. Pappa2 är sambo med mamman och pappa1 och har ett barn med en annan kvinna.
Vi själva ser oss som jämställda i detta förhållande. Hushållet, ekonomin, villan, barnen och allt annat är gemensamt. Men rent juridiskt är det ju inte riktikgt så enkelt. Mamman och pappa1 står skrivna på huset och lånen. Pappa1 står skriven på bilen. Mamman äger släpvagnen som pappa2 betalat... det mesta lösöre ägde mamman och pappa1 innan pappa2 flyttade in..Vi har en fin husvagn värd några hundra tusen kronor.. Den skaffade mamman och pappa1 innan pappa2 flyttade in. Pappa2 har kompenserat upp en aning genom att satsa in alla sina pengar från husförsäljning till sin förra sambo och köpt en skoter med tillhörande skoterpulka kontant till familjen... pappa2 äger två motorcyklar.. Vi har gemensamt konto alla tre.. så vi gör ingen skillnad på ditt och mitt.. allt i en pott... och så vidare..
 
Som ni förstår är detta enkelt så länge ingenting händer..
Men när det väl händer nåt.. hur blir det då?
Mamman och pappa1 ärver varandra och i slutändan ärver deras fyra barn dem. Fast pappa2 är ju sambo med dem.. gäller då nån sambolag? Kommer det spela roll i vilken ordning vi dör? Om pappa2 dör först.. ärver hans enda dotter allt från honom? Eller har samborna nån rätt till nåt? Och vad blir det isåfall? Hur ska det avgöras och bevisas vem som har rätt till vad?
Om Pappa1 eller mamman dör först... ärver de varandra.. men sen träder nån sambolag ikraft med pappa2.. och hur blir det då? Om någon dör.. eller vill flytta... Om mamman och pappa1 dör samtidigt men pappa2 lever.. har han nån rätt som sambo? Eller ärver deras barn allt då? Om alla dör samtidigt... vilka barn ärver vad?
 
Å så leker vi med tanken att mamman och pappa2 skaffar barn tillsammans. Alltså halvsyskon till de övriga barnen från varsin sida. Det känns som det skulle binda samman familjen på något fint sätt.. Men det skulle inte underlätta rent juridiskt.
 
 
Lite svårt att sätta sig in i och bena ut..
Vi måste nog fundera igenom detta med juridiken. Bestämma oss för hur det ska vara.
Kan vi kanske skriva nåt avtal eller testamente eller liknande för att undvika framtida problem?
Kanske borde vi ringa någon jurist och rådfråga? Hoppas dom har bra svar.. det är ju en ganska ovanlig situation antar vi..
Allmänt
Kommentera

08 Apr

15:07

En regnbågsfärgad papegoja

0kommentarer
Precis som för mycket annat finns det en symbol som kännetecknar det liv vi valt att leva, det polyamorösa.
 
Symbolen för polyamori är en regnbågsfärgad papegoja, detta kommer från att papegojan stereotyp ges namnet polly och sedan pridefärgerna på det som ger en koppling till HBT, detta innebär dock inte att alla personer inom HBT-samhället ser polyamorösa som en del av detsamma.
 
 
 
Allmänt
Kommentera

08 Apr

07:54

Måndag morgon.

0kommentarer

Måndag morgon.. Vanligtvis brukar det vara ganska stökigt innan man kommit iväg på jobbet. Med tre vuxna och fem barn kan man väl inte vänta sej annat..? Det hör liksom till att det ska bråkas, knuffas, kivas, skrikas.. Nåns handskar är borta, nån vägrar borsta tänderna, nån har glömt göra läxan, nån fastnar vid teven, nån kommer i sista sekund på att det är gymnastik på skolan idag.. Nån har stått klar i en kvart i hallen å tjatar om att vi ska åka.. Och så vidare..

Idag var däremot en ovanligt lugn morgon där allt flöt smidigt.. De andra två vuxna låg kvar i sängen då de börjar senare, näst yngsta dottern låg kvar då hon har feber.. Yngsta dottern var hos sin mamma och det var endast de tre pojkarna som skulle på skolan.

Igår bakade vi bullar och vi hade lovat dem att få smaka varsin nu på morgonen.. Jag sa åt dem att de skulle få varsin bulle när de var klara å satt i bilen.. Vilket gjorde att de var klar 20 minuter före utsatt tid för avfärd..
Inget bråk eller tjafs!! :)

Alltså fungerar uppfostran likadant i vår polyfamilj som i vilken familj som helst!
Det finns bara ett sätt att få ungarna att göra som man vill... Genom mutor och hot! ;)

Allmänt
Kommentera