Ett stort litet steg.

1kommentarer

Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för människan!
Idag är vi fulltalig polyfamilj mer än några timmar.
Har haft ett allvarligt snack med mamman till min dotter och hon har nu insett det faktum att jag lever som jag gör och kommer inte ändra på det. Dottern behöver sin pappa lika mycket som sin mamma. Å jag tvekar inte en sekund på att skicka in stämningsansökan om det krävs.
Vi är nu överens om att växelvis boende varannan vecka är målet för dottern. Vi ska bara hitta en lösning för att komma dit så snabbt som möjligt utan att dottern ska känna sej pressad. En mjuk övergång, vilket jag inte tror blir några problem.

Idag har dottern varit här hela dagen och ligger nu i sin säng.. Alltså första övernattningen! Första gången på tre månader jag fått borsta tänderna på henne och pussat henne god natt. Livet känns genast mycket lättare. :)

Jag älskar mitt liv. Lever min dröm. Att som bisexuell få ha både en man och en fru! Inte vilken man och fru som helst, utan två underbara människor jag älskar av hela mitt hjärta och min själ!
Till detta fem underbara barn! Ett fint hem, jobb och en stöttande familj.

Som sagt.. Idag känns livet mycket ljusare än det gjort under de senaste tre månaderna! Hoppas det håller i sej!

1 kommentarer

Anonym

06 Apr 2013 22:25

Wow säger jag bara! Nu har jag suttit och läst igenom alla dina inlägg! Jag skulle aldrig kunna se mig själv leva i ett sådant förhållande som ni gör men jag tycker det är så fascinerande att ni är så öppna med de, att ni lär barnen att vara öppna och att du vill dela med dig av din resa!

Jag kan inget annat än att önska er lycka till i livet som tre föräldrar och hoppas att ni får en ljus framtid tillsammans.

Själv är jag 23 år har två små pojkar en på 3½år och en som fyller 1år på måndag. Jag är även gravid nu i vecka trettio. Bor tillsammans med min sambo sen 2år tillbaka. Han är inte biologisk pappa till min förstfödde son, men han är pappa till honom ändå! Sonen träffar inte sin biologiska pappa alls.

Min sambo är en underbar pappa till båda pojkarna och snart till vår dotter som är beräknad till midsommar.

Man skall inte låta andra välja hur man skall leva! Det är upp till en själv, stå på er, visa att de ni har valt är rätt för er, kan inte folk acceptera de så är de deras förlust inte eran.

Du verkar vara en fruktansvärt stark människa, keep up the good work! All cred till dig och din familj! Kram

Svar: Tack för din kommentar, den värmer.
polyfamiljen.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej