Polyfamiljen

Ja nu tackar vi för oss här inne på blogg.se och flyttar helt enkelt till ett eget domän, hädanefter hittar ni oss på

 

 

Arbetet med att flytta över alla inlägg till den nya bloggen kommer att ta tid men det är vår ambition.

Att inte följa normen, att välja en annan väg kan göra att många känner sig obekväma, inte riktigt vet hur dom ska ställa sig och framför allt inte vet hur dom ska göra med barnen, ska man visa barnen att det finns kärlek utöver man och kvinna eller ska man hålla dem utanför?

 

Vi ser det som så att barn föds inte med fördommar, det är vi vuxna som matar dom med dem, allt utifrån våra egna.

Är det rätt? Ska vi lägga över våra egna värderingar på dem eller ska vi låta dem bilda sig egna uppfattningar om saker och ting?

Ska vi bara berätta om man och kvinna förhållanden och om dom frågar säga att allt annat är fel, eller ska vi när vi prata o framtiden med våra barn ge dem en öppenhet att välja det som känns rätt just för dem, oavsett om dom väljer att bilda familj med en av samma eller motsatta könet eller som vi med fler?

 

Vad händer den dagen sonen eller dottern inser att dom är bi eller poly? Törs hon eller han berätta det för sina föräldrar eller håller hon/han det hemligt av rädsla för att inte bli accepterad av sina föräldrar?

 

Kan vi som föräldrar "förhindra" att våra barn går mot normen?

Eller ska vi visa att så länge dom mår bra av sina val så mår vi som föräldrar bra?

 

Vi har full förståelse för att andra kan ha svårt att veta hur dom ska förhålla sig till vårt förhållande och hur dom ska berätta eller inte berättta för sina barn, det är inte lätt.

Men gör det inte till en stor grej, vi bor ihop och älskar varandra, mer än så behöver man inte berätta.

Och frågar barnent mer, ja då får man ta det på en nivå som passar för dess ålder.

Fick en kommentar häromdagen ang om vårt förhållande var lagligt eller inte?

Som vi ser det så kan inget förhållande vara olagligt så länge ingen är under 15 och och har sex, eller om vi på något vis skulle kringå lagen om att man inte får gifta sig fler än 2. Att "bara" vara tillsammans kan ingen hindra oss från.

 

Just den kommentaren fick oss även att tänka på att, kanske är det fler som ser det som att det skulle vara olagligt på något vis och därför inte tar det till sig eller vad man ska säga, att det ser det som något dom inte borde tillåta. Att tre kompisar bor ihop ses inte som något konstig, det tycker inte vi detta borde göra eller. Nu vet alla att vi har ett förhållande på 3 men om vi inte berättat det utan låtit tiden gå och sagt att papap2 var inneboende med eget rum, hade då folk reagerat?

 

Vi pratade om det bara för någon dag sedan, att vissa tycks känna sig lite vilsna hemma hos oss, som att dom inte riktigt vet hos vilken dom är, är jag hos min släkting eller hos någon av de andra? Som att dom inte känner att dom är hemma hos oss.

 

Vi vill att alla ska kunna känna sig som hemma hos oss, vi har tillsammans köpt detta hus, vi äger det alla 3 och vill att alla våra släktingar ska kunna komma till oss och känna sig bekväm, oavsett vem av oss som står dem närmst. En sådan enkel sak som att är du törstig, öppna skåpet och ta ett glas, behöver någon låna något, fråga!

 

Samma vad gäller butiken, vi är alla 3 ägare av den även om det är mamman som står i butiken om dagarna betyder det inte att det bara är hennes. Butiken är allas vår lilla "bebis" något vi alla brinner för och vill utveckla. 

 

Sammanfattningsvis, vi vill att alla ska känna sig hemma hos oss, både, föräldrar, syskon coh kompisar.

 

I kväll bär det av till husvagnen, kylan biter gott i kinderna så vi får se hur mycket skoter och slalomåkning det blir, men att mysa i husvagnen är inte fel det heller.

Mammans mamma är snäll och står för 3:e helgen i rad i butiken mendan vi är borta, den hjälpen uppskattar vi!

 

Nu e vi på väg hem efter några dagar i Stockholm. Vi föräldrar har varit dit för att träffa leverantörer och skapa nya kontakter för företagets del. Vi åkte i onsdags morse och anlände under eftermiddagen i Täby centrum. Där finshoppade vi lite kläder åt oss själva och åt dyr men jätttegod yoghurtglass. Fortsatte sedan till IKEA för att handla både åt företaget och privat. Åt middag och åkte sedan in mot stan för att checka in på hotellet. Tog det lugnt resten av kvällen och förberedde oss för Formex Stockholmsmässan.

Torsdagen ägnades helt åt mässan. Vi träffade flera av våra leverantörer och la ordrar på höstens kollektioner. Det är roligt att se vad som kommer på modet i höst redan nu. Vi skapade några nya kontakter med andra leverantörer. Vi har hittills varit inriktade på enbart barnkläder men känner att vi vill bredda verksamheten med andra barnartiklar. Så nu har vi börjat lägga ordrar på lite finare leksaker, nappar, accessoarer, doppresenter, födelsedagspresenter m.m.

Vi har även hittat någon ny leverantör som har ett brett basutbud av barnkläder där vi kan komplettera med vad vi tycker saknas hos de övriga leverantörerna vi har.

Efter mässan på torsdagen åkte vi till en mysig thairestaurang och åt middag. Sedan var det hem till hotellet och göra natt.

Fredagen började vi med en sväng till på IKEA. Alltid har man glömt något. Sedan åkte vi till en av våra leverantörers showroom för att lägga en av de större ordrarna. Här beställde vi både vanliga kläder och ytterplagg för nästa vinter. Jättetrevlig agent som visade oss kollektionen. Fyra timmar flög fram innan vi var klara.

Sen åkte vi till några bekanta som bjöd på middag och trevligt sällskap.

Vid kl 22.00 rundade vi av och körde till hotellet.

Å idag har vi gjort stan. Shoppat lite och mått gott.

Vid 17.00 åkte vi hemåt. En sju timmars bilresa väntade.

Nu börjat vi så smått närma oss våra hemtrakter och längtar efter barnen, hunden, katten och vår egen säng. :)

Under dessa dagar har mammans mamma skött om både barnen, hunden och butiken. Stort tack till henne! Utan hennes insats hade vi inte kunnat göra denna affärsresa.

När vi kommer hem är det till att sova. Imorgon ska vi anordna barnkalas. Äldsta dottern fyllde år tidigare i veckan och har bjudit sina kompisar på kalas imorgon. Så nån lång sovmorgon blir det inte.

Upp å städa, handla, baka tårta, fixa fiskedamm, våfflor å duka upp.

Kramar från Polyfamiljen.

Imorgon, söndag kommer vi vara med på www.op.se. De har en ny satsning med en söndagstidning på nätet.

ÖP kontaktade oss stax innan jul och frågade om vi ville skildra vårt sätt att leva i deras tidning. Vi funderade ett par dagar på hur vi ville göra. Det blev ju rätt stor uppståndelse när vi var med i Aftonbladet i våras. Både i tidningen och på Aftonbladet-TV. Var även med på radioprogrammet Karlavagnen i somras. Vi själva var helt lugna med det, medan andra i vår närhet kanske inte tog det lika bra.

Vi har hittills valt att inte berätta vår historia i någon mer media för att inte röra upp känslor i onödan.

Om vi hade velat hade vi kunnat vara med både på Pride-festivalen, tidningar, radio och TV-program av olika slag. Det är flera som hört av sej och vill att vi ska dela med oss om hur vi lever.

Men nu har vi diskuterat och bestämt oss för att vara med i ÖP. Vi har helt enkelt bestämt oss för att vi bestämmer själva över vad vi gör. Vi ska inte låta andra bestämma över oss. Och samtidigt ska ingen annan behöva försvara oss. Detta är ett sätt vi valt att leva på. Ingen i vår närhet ska behöva stå till svars för.

Vi känner att vi gärna vill dela med oss av detta. Vi ser det som att vi kan öppna ögonen hos andra för alternativa sätt att leva. Vi vill visa att man inte behöver följa normen, utan följa hjärtat!

För er som nu hittat hit från ÖP så hälsar vi er välkomna. :)

Så var vardagen här igen, med skola dagis och jobb, det är skönt att vara lediga men samtidigt lite skönt att komma tillbaka till vardagen igen också.

 

Alla barnen är på skola och dagis, papporna jobbar och jag står i butiken, rean fortsätter för att göra plats för vårens nyheter som snart börjar vara på G in.

 

I dag ska vi samtidigt försöka styra upp lite inför helgen och måndagen, på måndag blir näst yngsta dottern 6 år och det ska givetvis firas, släkten på mammans och pappa2s sida är bjudna och vi ska bjuda på middag och tårta. Hon ser fram emot dagen med stor förväntan, på önskelistan står örhängen, smink och en målarväska, hon säger själv hon tycker det är perfekt att fylla år så nära jul för då kan man få det man inte fick av tomten då istället:)

 

I helgen blir det slalom och skoteråkning så länge vädret vill vara med oss, det ska ju tydligen bli kallt så vi får väl se, kanske blir det att kura i husvagnen istället? Att åka skoter när det är 25-30 minus är inte något man gör, iaf inte med barnen.

En av tvillingkillarna har beställt en snowboard för sina julklappspengar så han hoppas givetvis på att den hinner komma så han kan få provåka den i helgen.

 

Nu har vi packat iordning det mesta inför helgen.. så imorgon jobbar vi över dagen, handlar och packar det sista och siktar på att åka kl 17.00 då vi stänger butiken.

Så har vi stökat bort jul och nyår å nån klämdag å allt vad det nu varit de senaste veckorna..  Nu är det fredag och helg. Men denna helg innebär ingen ledighet för vår del. Vi jobbar å står i. Mamman har butiken öppen imorgon medan papporna är ute å kör.. Fast denna helg blir nog lung vad det gäller körning. De flesta känner nog att de stannar hemma å tar det lugnt, spar pengar.. om det finns några kvar vill säga. Det är väl en tuff månad för många kan man tänka sej.

 

Vi har fixat och donat med mellandagsrea i butiken. Den började vi förra fredagen och nu fyller vi på den med fler varor för att göra plats för nyheter som kommer framöver. Det är roligt om det är lite omsättning på kläderna så vi har nytt att erbjuda hela tiden.

 

Butiken är nu inne i skedet att vi vill ut på nätet. Vi håller på för fullt att bygga upp en webshop.. eller vi och vi.. Det är mest Pappa1 som bygger webshopen. Han har suttit vid datorn timme efter timme å lagt in varor i systemet. Det tar sin tid då varje vara måste fixas bild, skrivas artikelnummer, text, storlekar å allt vad det nu är. Men vi får hoppas att det är värt det i slutändan. Helgens uppdrag för honom är nog att hinna lägga in allt så att vi på måndag kan kontakta företaget som ska lägga upp den på nätet och koppla den till betalningsmöjligeter å allt sånt.

Vi hoppas att det ska gå snabbt för dom bara vi har allt klart.

 

Övriga uppdrag för helgen har vi inte riktigt listat ut.. Men det finns saker att göra. Köket har en del fixande kvar. Fixa klart taket känns som det är prioriterat.. Undra om inte vi ska ta tag i det imorgon kanske.. Å städa upp källaren.. Började med det häromdagen.. rensade upp trappen ner, dammsög å skurade lite.. Men förråden är i behov av uppröjning.

 

Annars så planerar vi inför en tripp till Stockholm senare denna månad. Vi ska på mässa för att hitta nya leverantörer till butiken och göra beställningar hos de leverantörer vi har. Roligt att träffa dem och kunna se och känna på plaggen vi ska beställa.

Vi har bokat hotel och fixat barnvakt under de dagar vi blir borta och ser fram emot den trippen.

 

Nu säger vi god natt för idag.. Å hoppas på en lugn natt på jobbet.

 

Polyfamiljen

Januari.

På årets första dag flyttade vi tillsammans. Hela månaden var det rätt mycket känslor. Kärleken till varandra som var helt ny och brännhet. Att få till en vardag tillsammans på tre partners. Helt nytt för oss alla tre. Ingen regelbok att följa. Samtidigt skulle allt gammalt avslutas. Att bryta upp ett förhållande för Pappa2 för att gå in i ett nytt.. Pappa1 och Mammans förhållande blev nu ett helt annat där de skulle släppa in en person till.

Näst minsta dottern firades och blev 5 år.

 

Februari.

 

Under februari fortsatte vi att anpassa oss till det nya livet i polyfamiljen, pappa2 köptes ut ur huset han hade med sitt ex och vi spenderade helgerna vi var lediga i husvagnen där vi åkte skoter och skidor. Han även med en natt på hotell tillsammans med kollegorna på jobbet och tvillingkillarna fyllde 8 år.

 

Mars:

 

Vardagen har väl på något vis infunnit sig och vi börjar mer och mer landa i en vardag som vi alla trivs och njuter av, dock är umgänget med pappa2 dotter fortfarande inte löst och hon får bara vara hos oss dagtid under 1 dag i veckan.

Det är även under mars vi skickar ett sms till alla våra kollegor på jobbet och berättar om vårt förhållande, dom hade säkert sina aningar redan men vi ville att alla skulle få höra det från oss också, känndes skönt på någe vis.

Minsta dottern fyller 4 år.

 

April:

 

Vi planerar en resa ner till Göteborg för att träffa pappa1 föräldrar och syskon, något vi alla såg fram emot då dom fått veta hur det låg till redan tidigare och vi bara fått höra positivt från dem, kändes allt så himla bra.

Vi träffar alla och pratar med dem öga mot öga när vi är där och ingen har något att säga om hur vi lever, inget till oss iaf, tyvärr får vi senare veta att det inte alls var som dem sa till oss, dom var inte alls okej med vårt förhållande..

Det är även under denna månaden det tyvärr blir sämre mellan oss och mammans mamma också.

Vi har med oss pappa1 och mammans barn till Göteborg och vi hinner både med ett besök i Ullared och under lördagen passar farmor och farfar sina barnbarn medan vi tar en helkväll inn ei Göteborg för att träffa gamla kompisar.

Nu har julhelgen svept förbi.

Det har varit en lyckad julhelg då vi firade julafton hemma. Det blev bara vi i familjen som firade tillsammans. Vi hade väl tyckt att det varit roligt om det var fler som kunde fira med oss den dagen, men alla har sitt att tänka på. Syskon som firar hos sina respektives föräldrar, föräldrar som firar hemma eller är bortresta, vänner som har sina familjer o.s.v. Men så är det för alla.

Hur det än var så hade vi det jättemysigt. Kalle Anka på tv, julmat och tomten som kom.. allt som det ska vara.

På juldagen firade vi hos mina föräldrar. Alla syskon samlade med sina respektive och barn, morbror, mormor och vi. Det blev jullunch där, fika och tomten som kom.

Vid fyratiden på eftermiddagen var vi tvungna att tacka för oss och avvika. Hem för att jobba. Juldagsnatten är en av de nätter på året då det är mest att göra.

Mamman skötte växeln medan båda papporna var ute å skjutsade folk. Det var högtryck hela natten. Mamman och Pappa1 gick å la sej vid fyratiden på morgonen medan Pappa2 fortsatte att jobba fram till 09.00. Då var det sängen som gällde några timmar..

Under dagen idag har vi fått besök av några släktingar där yngsta dottern sov inatt. Den äldre dottern sov hos en kompis. Det var rätt skönt att de inte var hemma på morgonen idag då vi behövde sova lite. Sönerna klarar sej själva bättre då de är äldre och kan fixa fram frukost å roa sej utan att vi behöver vara med hela tiden.

Eftermiddagen ägnade vi sedan åt att fixa ute i butiken. Imorgon drar vi igång mellandagsrean och var ute i butiken för att prismärka, möblera om, skylta upp och städa. Nu är butiken klar för anstormning imorgon. =)

 

Efter en härlig julhelg med både jobb och lugnt hemmamys går vi nu å lägger oss. Trötta och nöjda.

Imorgon jobbar vi alla tre fram till kl 17.00. När butiken stänger sätter vi oss i bilen för att åka iväg till husvagnen under helgen. Slaombackarna har öppnat och vi tänker tillbringa helgen där. Med grillning, skidåkning, skoteråkning m.m.

Nu har vi den säsongen att se fram emot! =)

 

Kramar från Polyfamiljen

Polyfamiljen vill härmed önska er alla en riktigt God Jul!

Vi startade dagen med sovmorgon till kl 10 och sedan har barnen öppnat lite julklappar som tomten lämnat till dem under natten, alla barnen fick nya kläder som dem skall ha i dag, klänningar till tjejerna och skjorta och fluga till killarna. Mammans mamma hade även lämnat lotter till oss alla 8 så dom har vi skrapat, inga större vinster dock, bara en av tvillingarna som vann 5 kr, men han var glad för det:)

 

Halv 12 har klockan hunnit blivit och det är läge att plocka undan frukosten från bordet, få pappa1 till att stryka alla killarnas skjortor (han är bäst på det!) och oss andra att styra upp resten.

 

Nu får ingen ta illa upp, ta åt sej, bli arg eller tro att det är någon vi vill klaga på..

 

Det här är bara funderingar från vår sida nu inför jul.

Att fira den första julen tillsammans ska bli roligt. För ett år sedan då det var jul saknade vi varandra denna dag.. men då var läget ett helt annat.

Nu när vi äntligen får fira julen som den polyfamilj vi är är det med stor förväntan vi ser fram mot det. Så mysigt det kommer vara, att ha en fin och lugn jul hemma i vårt gemensamma hem. Med nyrenoverat kök, julmat, julgran och julklappar... och ja, dessa julklappar... det är väl där vi funderar lite hur alla tänker..? Vi förstår att alla inte tänker likadant.. och det kan vi väl inte förvänta  oss heller.

Ur vår synvikel ser vi det som självklart att köper vi julklappar till någon så är det från oss alla. Frågan är hur alla andra tänker.. å främst gällande barnen.. Hur stor skillnad kommer andra göra på dom? I vår familj är det självklart att alla barn ska få likvärdiga julklappar. Ingen särbehandling.

Det här är väl en grundläggande inställning vi har.. som gäller varje dag.. att det blir trixigt om det blir särbehandling av barnen. Kommer någon med en godispåse så kan det inte vara bara till ett eller några av barnen. Eller påskägg till påsk.. Eller att få följa med på aktiviteter.. Eller bli bjuden på glass eller andra helt vanliga vardagliga saker..

Vi förstår mycket väl att det inte kan bli 100% rättvisa alltid.. men vi vill iallafall jobba för att det så långt som möjligt ska vara rättvist.. Barnen förstår inte varför den ena får och inte den andre.. i deras värld är dom syskon och allas släktingar är allas.

Nu när dom är små kanske det inte är något dom tänker på jättemycket.. men ju äldre dom blir desto tydligare lär det bli.. och dom uppfattar olika behandling mer och mer.

 

Vi vill absolut inte dra igång något bråk med detta.. det är bara några funderingar vi har.

 

Kramar från Polyfamiljen.

Äntligen fick vi vakna upp till vitt utanför fönstret, det har verkligen varit lite si och så med det i år, man tycker ju att eftersom vi bor så pass långt norr ut borde vi vara gantanterade snö i december, men tydligen inte.

 

I helgen är vi alla lediga förutom att vi hade butiken öppen i 3 timmar i går, resten av tiden har gått till att montera kök, nu kan man äntligen se ljuset i tunneln, givetvis är det mycket småpill kvar och kommer så få vara över jul, nu väntar vi bara på att elen ska fixas och vattnet ska kopplas på, sedan kan vi äntligen börja använda köket.

 

Killarna sitter i skrivande stund med var sin padda och spelar något spel mot varandra och tjejerna är skjutasade till kompis för lek ett par timmar, sen ska äldsta tjejen på kalas på eftermiddagen.

Vi får troligtvis besök under dagen som ska fixa lite med elen, undra just om han kommer själv eller har familjen med sig, i så fall blir vi 9 barn och 5 vuxna till middag i dag, fullt hus!

 

I går fick vi även höra att andra känner att dom skäms för vår skull vilket vi tycker är tråkigt, ingen ska behöva skämmas över hur någon annan valt att leva, vad är det som gör att man gör det?

Varför lägger man så stor vikt vid andras liv?

Och vad ger andra rätten att diskutera vårt liv, våra val och sedan slänga deras åsikter i ansiktet på oss?

Golvet är klart, bord å lampor på plats.. Vi monterar skenor för skåp och första skåpet är uppsatt. Vi ser en ljusning även om det återstår en del målning, inklädning av balk, eldragning m.m.

Imorgon kommer en å hjälper oss med elen.

Här e lite bilder!

Nu längtar vi till nästa höst redan..

Mitt i allt stök vi håller på med nu kom vi på att det hade varit skönt med en utlandsresa. Lite sol och värme, bad å glass är aldrig fel.

Vi har funderat ett tag på att boka en resa men inte direkt tagit tag i att bestämma oss, förrän nu.

Vi satte oss ner och kollade lite resor, jämförde priser, hotell.. all inclusive eller inte.

Man tänker att det ska gå snabbt att boka en resa via internet. Några knapptryck så är det klart..

Meeeen riktigt så enkelt är det ju inte.

Ett par timmar senare efter letande, funderande å grejande hade vi tillslut fixat det! =)

Det landade i en två veckors semester i september. Destination Turkiet.

Det känns skönt att det ligger en bit fram i tiden så vi hinner planera, spara ihop pengar, lägga in om semester, fixa någon som kan vara husvakt, hundvakt och nån som kan sköta butiken medan i är borta. Vi måste se till att vi har allt vi behöver med oss. Giltiga pass, badkläder, kläder, väskor m.m..

Det kommer väl vara ett företag i sej att åka utomlands med så många som vi är, men kul ska det bli.

 

 

Uppenbarligen stör sig många på hur och vad vi gör, granskande blickar från alla håll, som en osynlig fotboja som hela tiden håller kollen på varje steg vi tar.

 

Vi får inte ha synpunkter, tycka saker eller ifrågasätta något utan bara acceptera allt och se glada ut, oavsett vad det gäller.

 

Ni har dock varit väldigt snälla och gett oss en massa regler på hur vi ska förhålla oss i olika situationer, skriver ner de regler vi fått så kan ni ju bara fylla på, så vi inte gör något mer fel menar vi....

 

* Inte sitta nära varandra när vi umgås med släkt och vänner.

* Absolut inte röra vid varandra eller visa att vi hör ihop på något vis.

* Bara lyssna och se glada ut när någon kritiserar eller vräker ur sig något illa om oss.

* Oavsett om vi jobbar eller är på semester ska vi avstyra allt och komma när någon fyller år, oavsett om vi är           bjudna eller inte.

* Inte visa känslor inför barnen, sånt tar dom tydligen skada av.

* Inte bjuda på något starkare än saft när vi bjuder på middag, då räknas det tydligen som fyllefest.

* Jobb är ingen anledning att inte kunna delta.

* Eftersom vi är 3 vuxna har vi alltid mer tid än alla andra när det gäller att hälsa på.

* Komma ihåg att det alltid ligger på vårt ansvar att se till att relationer mellan olika personer vårdas.

* Vi måste kunngöra allt vi gör personligen till släktingar och nära vänner.

* Vi får inte synas offentligt i medier, så som tidning radio och tv.

* Om vi ska hälsa på någon ska helst bara den som är närmast släkt med personen komma.

* Vi ska aldrig be om hjälp, då är vi bara krävande

* Göra saker var för sig

* Vi ska hälsa på folk ofta, men aldrig kräva att någon hälsar på oss.

* Vi ska särbehandla barnen och inte se dem som "allas" utan var och en tar hand om sitt/sina barn.

* När vi är bortresta måste vi komma ihåg att personligen meddela vad vi gör steg för steg.

* Vi får heller inte göra nya saker som vi inte gjort innan, då har ens personlighet tydligen förändrats.

 

Det var några av de regler vi fått från våra snälla läsare, fyll gärna på mer så vi inte råkar göra något olämpligt framöver...

 

Kommentarer som att detta är löjligt undanbedes, det är era kommentarer som gjort listan...

 

 

Trots alla tråkigta kommentarer och inlägg så fortsätter vardagen även hos oss.

 

Vi kämpar på med butiken. Det är roligt att driva något eget och se det utvecklas. Eftersom vi fortfarande är väldigt nystartade så har vi väl inte riktigt fått kläm på allt. Vi frågar oss fram, har ringt skatteverket, pratat med andra företagare om hur man gör med papper och annat.. Kontaktat bokföringsbyrån för möte i början av december.. Hoppas dom är nöjda med vår hantering av papper. =)

En av oss har varit på lunchmöte för att presentera företaget bland högdjuren. Vi var även med i ett reportage i tidningen samma dag. Alltid bra att marknadsföra sej på alla sätt man kan.. speciellt om det är gratis. Tyvärr kostar annonsplaster en hel del har vi sett.

Ser fram emot nästa helg då det är julmarknad och vi ska visa upp företaget då.. och att julhandeln drar igång på riktigt.

 

Vi kämpar också på med köket. Första deadline vi satt var att vi skulle kunna sätta upp adventsljusstaker i köket till första advent. Vi har nu fått justera deadline en aning och hopps bli klar andra advent.. alternativt tredje advent.. eller åtminstone dagen före julafton.. ;) Annars får vi ta fram gasbrännaren och griljera skinkan i hallen där vi har vårt kök för tillfället..

Mycket jobb när man ska riva ett kök till grunden för att sedan bygga upp allt igen.. Men man får också lära sej mycket efter vägen.

Tänk att Pappa2 fick sina första snickarbyxor för fyra månader sedan och har sedan gått en intensivkurs i snickeri med Pappa1 och Mamman.. ;) Det började med att bygga stöd till vinbärsbuskarna.. en enkel lektion om man ser till allt vi gjort sedan dess.

Nu har vi hunnit bygga om ett garage till butik. Reglat upp väggar, tilläggsisolera, panela, måla, tapetsera, växlat av en bärande vägg.. använt diverse nya atteraljer såsom kap, hammare, skruvdragare, kofot, sticksåg med mera..

Svett, blod och tårar har runnit.. svordommar har svurits och vi har skrattat och varit glada när vi tagit oss genom svårigheter..

Känns nu som inget är omöjligt vad det gäller att snickra! Det som för några månader sen var heeeelt omöjligt har nu blivit vardag. =)

 

 

 

Vi jobbar och sliter med våra ordinare jobb samtidigt.. å nu när alla tre jobbar heltid har vi varit tvungna att tänka om lite.. Det är ingen som är hemma och sköter grundservicen av hushållet under dagarna. Noggrannare planering med tvätt, städning, matlagning, aktiviteter för barnen med mera har blivit ett krav.

 

Nu till helgen jobbar vi och är upptagna stor del av dygnet, men ska även prova hinna med att dra vattenledingarna till golvvärmen i köket. På måndag kommer någon hit och kopplar in det åt oss så vi sedan kan skriva dit gips. Sen kommer kakelläggaren i slutet av nästa vecka och påbörjar sitt arbete. Det är lite jobb med att renovera ett kök som är cirka 50 kvadratmeter stort.

 

Som sagt.. vardagen flyter på och vi med den.

Kramar från Polyfamiljen.

Eftersom förra inlägget fick fart på kommenterandet så är det bäst vi skriver ett till.

Vi skrev om att vi var besvikna över att inte det löst sej med förhållandena till alla våra nära och kära.. Att fortfarande efter 11 månader verkar inte detta ha lagt sej och sjunkit in hos alla så att vi kan umgås.

 

Detta retade uppenbarligen många. Vi nämde inte på några speciella personer, men vissa verkar ha tagit åt sej ganska mycket. Vi har hittills fått 12 kommentarer, varav alla var negativa och förklarade att vi gör fel. Att allt beror på vårt beteende.

 

Vi kan inte hålla med om detta och vill förklara varför. Nu är det våran tur att vräka ur oss vad vi tycker.

 

 

Ett grundläggande krav för att man ska kunna umgås är att man respekterar varandra. Man behöver inte älska allt andra gör gör, det gör inte vi heller. Hur andra lever och har det angår oss inte och är inget vi behöver lägga oss i. Vi kan ha åsikter om mycket, men hålla det för oss själva. Vem är vi att döma hur andra ska leva?

Konstigt nog verkar alla andra ha rätt att döma oss, förklara för oss hur vi borde göra och inte göra.

 

T.ex. har vi fått höra att vid en släktmiddag bör vi sära på oss och sitta på olika håll för att folk ska tordas prata med oss. Och då undrar vi om något par med man och kvinna fått höra det nån gång? Om de sitter bredvid eller mittemot varandra vid en middag.. Ses det då som ett hot? Att de bara är upptagna av varandra och inte släpper in någon annan? Knappast.. Men det är tydligen så andra ser på oss.

 

Det är väldigt tråkigt att allt vi gör ska analyseras och granskas i minsta detalj. Det är inte många par som har samma granskande ögon på sej hela tiden. Men detta är väl bara för att vi lever tre personer i ett förhållande.

 

Det är svårt att göra rätt när dessa granskande ögon har lite olika åsikter. En släkting tyckte att vi visade för lite känslor och tvivlade på att vi verkligen var kära och älskade varandra.. Å sen när vi visar känslor öppet får vi skit för det... För då är vi bara ute efter att visa upp oss och är bara upptagna av varandra..

 

En sak vi fått höra många gånger är att vi inte tagit oss tid att fira släktingar och prioriterat bort dom. Så det känns som det är på sin plats att vi förklarar igen varför vi inte kunnat delta.

När min bror och svägerska fyllde år hörde vi ingenting om något firande.. vilket jag fått höra varje år. Så vi visste inte vilken dag de var tänkt att fira. Vi verkade helt enkelt inte vara bjudna. På midsommarafton var vi bjudna på firande men kunde tyvärr inte delta på grund av att två av oss jobbade. När min mor skulle fira sin 50 årsdag var vi bortresta. Hade hon firat helgen innan hade vi kunnat vara med. Vi visste inte vilken helg hon planerade att ha fest förrän det var för sent. Förklaringen till valet av helg var att min bror kunde den helgen.

När min far fyllde år var vi på semester. När syrran fyllde år var vi inte så sugna på att åka dit eftersom vi var osams. Likaså när min systerson fyllde år.

Det är synd att vi inte kunnat delta vid dessa tillfällen, men det beror inte på aktiva val, utan omständigheterna runt ikring.

 

Vi har även fått kommentarer om att vi sätter regler för hur andra ska bete sej. Men vi sätter inga annorlunda regler än vad andra personer gör. De enda regler vi har är att vi vill bli behandlade med respekt. Inte ta vilken skit som helst och sedan inte få någon förklaring till det. Vi är helt vanliga människor som har känslor, precis som alla andra. Vi känner snarare att andra vill sätta regler för hur vi ska bete oss. En säger visa känslor medan någon annan säger att vi inte ska göra det öppet. Någon tycker vi borde sära på oss, medan någon annan tycker vi borde göra saker tillsammans... En säger att vi ska komma på alla släktingars födelsedagar, medan någon annan inte bjuder oss. Väldigt svårt att följa alla regler.. å ärligt talat så skiter vi i de reglerna.. Precis som alla andra inte vill leva efter konstiga regler satta av folk runt ikring.

 

Någon tycker vi ska ta oss i kragen och sluta fred med världen.. men jaha.. jo, vi har inte provat bli osams med någon.. men får vi gång på gång höra en massa skit så blir man förbannad och har ingen lust att prova lösa saker och ting.

Ingen behöver komma på kvartsamtal hos oss för att förklara sej.. men någon slags förklaring vore kanske på sin plats om man tycker något är helt åt helvete..?

 

Å så är det synd att behöva ta diskussionen via blogen istället för att folk tar den direkt med oss... det är det bara ett par som gjort.. och det är mammans mamma och hennes sambo.

 

En positiv sak som föll ut av förra inlägget var att mammans mamma och hennes sambo kom hem till oss och pratade om saken. De sa att de hade överreagerat i början och bad om ursäkt för det. De verkar nu ha kommit så långt att de kan se oss för de personer vi är och inte lägga någon större vikt i vilket förhållande vi lever. Vi ser nu fram emot att kunna umgås med dem igen.

 

 

Nu, drygt 11 månader senare har fortfarande inte allt fallit på plats.

Första januari bildade vi denna polyfamilj mot alla normer och allt bättre vetande. Vi själva tyckte direkt att vi hittat rätt.. att vi hittat varandra och att det inte är så stor grej att leva tre tillammans. Älskar man varandra och vill leva tillsammans borde det vara lika naturligt som för vem som helst som lever med någon annan. Bara det att normen är att man bara kan älska en person..

 

Vi förstår att detta inte varit lika självklart för andra som det varit för oss och det har behövts tid att förstå hur vi tänker och känner..

Men nu har det gått drygt 11 månader och i hade väl nu kanske väntat oss att folk skulle ha smält detta.

Men från flera håll är det fortfarande inte helt okej.

 

En sak som inte är klart är avslutet med Pappa2's före detta liv.. Att det ska vara så krångligt att göra klart bodelning, komma överens om saker kring barnet med mera.. Man kan tycka att det inte borde vara så svårt att komma överens om lösningar med en person man levt tillsammans med i många år.. Det är lätt för utomstående att säga.. "Säg si, gör så.. lämna bara allt.. o.s.v."

Men det är inte lika lätt när man väl är i situationen. När allt man satsat i ens liv de senaste decenniet ska raseras och delas och funderas kring... både hus, barn och ekonomi måste styras upp.. inte helt lätt.. Å inte lätt att förstå för de som inte genomgått något liknande..

 

En annan sak är våra släktingar.. från allas håll är det nära släktingar som inte accepterat detta. Det är jättetråkigt.. Vi kan inte på något vis förstå vad detta beror på? Varför ska vissa av våra allra närmaste göra så stor sak av detta? Varför kan de inte se oss som de personer vi är och var även innan vi blev tre? Hur kan någon person välja att ta avstånd från sin dotter/son/bror på grund av en sån här sak?

Det är ju inte direkt så att vi gjort nåt olagigt eller skadat någon.. men det verkar ändå som att vi gjort nåt oförlåtligt mot våra nära och kära..

Kommer de någonsin att acceptera oss? Hur länge kommer det ta isåfall? Och ska vi acceptra deras beteende i alla lägen..?

Vi vill givetvis att alla ska kunna komma överens och umgås som normalt folk. Vi har provat bjuda till många gånger men utan resultat.. Vad folk säger och hur folk gör är lite olika saker.

 

En tredje sak är att skolan verkar ha satt sej mot detta nu också. I början verkade det som att de accepterade vårt val och att det inte var några problem att alla tre skulle kunna engagera sej i barnen och vad de gör på skolan. Som det verkar nu har de bestämt sej föra att detta är fel och trots att båda vårdnadshavarna är överens om att alla tre ska få ta del av skolgången så vägrar skolan släppa in en person som inte är vårdnadshavare på utvecklingssamtal, föräldramöten och liknande. Vem är dom att bestämma sånt? Är det inte upp till vårdnadshavarna att bestämma över sånt?

 

Så nu har polyfamiljen varit dåliga på att uppdatera sin blogg igen.

Nu skriver vi en kort sammafattning och förklaring till varför.

Vi har haft mer att göra under de senaste veckorna än vi haft att göra tidigare.

 

Vi har byggt klart butiken, inrett den, fått hem leveranser, varit på möten med arbetsförmedlingen, skolor, rivit köket, byggt upp nya skåp till köket, plockat upp flyttlådor, städat förråd, vinterstädat gården m.m.

 

Nu i helgen hade vi äntligen invigning av butiken.

Invigningen började i fredags och varade i dagarna tre.

Intresset var stort och många kom för att kolla hur butiken såg ut, fika, tävla, handla och lyckönska oss.

Vi målade ansikten på barnen, hade fiskedamm och godisregn.

Det var en rolig helg och från och med nu börjar vi med ordinarie öppettider.

Måndag-Fredag 10-17

Lördagar 10-13

 

Detta har länge varit mammans dröm, att öppna en barnklädesbutik.

Nu hoppas vi att vi får det här att fungera och att vi ska kunna hålla i alla trådar.

 

Imorgon väntar möte med bokföringsbyrå, samtal till supporten för kassan, skattemyndigheten och lite annat.

 

Lovar att bli bättre på att uppdaterna här ;)

 

Kram på er!

 

Det blev en tidig kväll för barnen i dag, dom har varit uppe sedan tidiga morgonen och det känns skönt att dom hinner sova sina timmar inför en ny vecka med skola och dagis. Alla barnen är har duschat och småtjejerna har fått massor av flätor i håret så dom har lockigt hår i morgon när dom vaknar.

Har försökt förbereda så gott det går inför morgondagen, plockat fram kläderna dom ska ha på sig och kollat över så allt är med för minsta dottern som åker till sin mamma i morgon. Vi skickar inte så mycket emellan utan tvättar upp de kläder hon kom i och åker då till mamman i samma, känns som en smidig lösning så behöver man inte fundera så mycket på var kläder och sånt tillhör.

 

I helgen har barnen varit ute mycket medan vi vuxna varit ute och fixat o grejat i butiken, så skönt när den är på tomten och vi kan hålla på där samtidigt. Nu är snart alla lampor uppe och fönstren har även dom blivit bytta och fått foder på insidan, utsidan får vänta till en kväll i veckan.

Tråkigt är dock att ena utebelysningen var sönder då elektrikerna öppnade kartongen så det måste ordnas innan invigningen, får se hur vi löser det bara då det är 23 mil till affären där vi köpte dem...

 

I veckan som kommer lär det spenderas mycket tid i butiken på kvällarna då barnen somnat, bara två veckor kvar till invigningen och nu börjar det bli dags att slutföra allting och dra igång piffet, det roliga, det vi väntat på..

 

Nä, en tvätt ska läggas in och en diskmaskin ska tömmas, ingen rast och ingen ro, pappa1 är ute och målar foder medan pappa2 ser ut att ska tömma sågspånet som isolerar golvet i köket, ska lägga klinkers där inne så nu måste det bort och fler reglar dit, sa jag att vi har många projekt på gång?:)

 

Önskar er en fin vecka!