Polyfamiljen

27 Jun

14:53

Inför en eventuell försäljning

Torsdag i dag, snart fredag med andra ord och vi har en ledig helg framför oss, hela familjen, det händer inte allt för ofta, alltid är det något jobb som måste göras, men i helgen ja då ska vi vara lediga tillsammans så är det bara!

Tanken var från början att vi skulle ta husvagnen öch åka en sväng, bara för att komma iväg och bara vara men planerna har ändrats och vi kommer istället att vara hemma och fixa allt vi behöver göra inför en eventuell husförsäljning, och det är inte lite..ångrar så att vi drog igång renoveringen av badrummet nere just nu, hade liksom inte gjort något om vi sluppit det.. men det är bara att slutföra projektet, att sälja ett hus utan ett badrum på nedre plan känns inte bra.

Känner att jag kommit in i någon röjar period, allt resten av familjen vill ha kvar får dom hålla i, annars åker det på tippen:) Nä så illa är det kanske inte men blir det nu så att vi ska flytta så vill jag inte att vi ska dra med oss en enda onödig pryl, har börja gå igenom rum för rum redan nu och slänger och säljer allt som inte används, att spara bara för att känns inte lönt, känns så skönt när man är klar och man istället har luftiga ytor framför sig än överbelamrade med skit!

I kväll kommer pappa2s mamma, pappa, syster och henens sambo på middag, fullt hus men att laga mat till 8 stycken eller 12 spelar ju ingen större roll, och med våra nya fina gryta som jag var inne i stan och köpt för någon dag sedan längtar jag nästan tills jag kan börja på maten:) Dyr som 17 var den men nu hoppas jag vi har en gryta vi är nöjda med många år framöver, dessutom var det livstids garanti på den så den borde vara bra och sen är det ju alltid roligare att göra något när man har riktiga grejor att arbeta med.

Nu väntar vi bara på ett svar på om allt går i lås med det nya huset, väntan är oliiidlig....

25 Jun

22:45

Fullt upp ett tag framöver!

Idag har vi inte suttit still många minuter.. Vi har fått klart med att vi ska få köpa huset vi tittat på och med det fick vi eld i baken. Nu måste vi slutföra alla 1000 påbörjade projekt hemma.

Endast Pappa1 har jobbat idag, Pappa2 och Mamman har varit hemma för att fixa. Vi började med att koppla på släpvagnen, sätta in ungarna i bilen och åka iväg.. Först åkte vi på insamlingen för att tömma släpet från allt som låg på det, sedan iväg till bygghandeln för att köpa brädor till staketet runt altanerna.. Hem med det, koppla loss släpet och åka till Pappa2's föräldrar.. En snabb kopp kaffe där och lämna döttrarna för att leka ifrån sej medan vi röjde på hemma.

Hem igen, fram med lunch till alla kvarvarnade i familjen.. Sedan ut på gården.. gäller att passa på med utomhusprojekten när vädret tillåter. Lastade av brädorna från släpvagnen, grävde bort det gräs som vuxit i kanten på gruset på uppfarten, röjde ur vedboden allt skräp som inte hör hemma i en vedbod, klippte gräs, skördade rabarber, städade ur bilen och lite annat kul. Har börjat fylla släpvagnen med en massa skräp igen som måste fraktas bort. Däribland gammalt tryckimpregnerat virke som ska bort.. Men här har vi då ett problem.. Denna kommun tar inte emot tryckimpregnerat på återvinningsstationen..?! Hur har dom då tänkt att man ska göra?? Tips?

Laga middag och äta.. Sedan kom Pappa2's föräldrar med döttrarna. Åt rabarberpaj och småpratade en stund. När de åkt återupptog vi röjanden. Pappa1 har ägnat kvällen åt att måla brädorna till altanräcket, Pappa2 och Mamman har röjt ut inne i huset... Slängt, lagt ut till försäljning, plockat ihop, lagt i backar det som ska in i förrådet..

Vid 21.30 gav vi oss för idag..

Sitter och funderar på en plan för hur vi ska lägga upp det här med flytten..

Imorgon ska vi till banken.. hoppas det inte ska vara några problem där.

Sen har vi mycket att göra innan vi kan lägga ut huset till försäljning.

Vi måste sätta upp lister vid golv och tak i vissa rum.. Foder runt fönstren.. Göra klart renoveringen av badrummet.. Måla klart utvändigt på huset, byta vindskivor på baksidan, städa iording m.m.

Sen blir det till att ta bilder och annonsera ut huset.

Å så måste vi komma överens med de som har huset vi ska flytta till om ett överlåtelsedatum..

Hoppas vi får allt att klaffa nu med flytten.. Men det löser sej på nåt sätt. =)

25 Jun

22:15

Ett mail vi fått.

Vi tycker det är jättetrevligt när folk hör av sej och undrar om vi vill svara på frågor. Det gör vi gärna och här kommer ett mail vi fått nyligen:

Hej!

Har en hel del frågor och vet inte vart jag skulle göra av dom om jag inte skrev till er. Så tänkte att istället för att skriva en jätte lång kommentar så skriver jag här.

Jag är en 21 år gammal kvinna som nyligen har kommit fram till att jag är poly. Har en fästman som jag gifter mig med i sommar som vet om allt detta och accepterar mig som jag är. Det är nämligen så att jag samtidigt som jag är tillsammans med honom vill ha en flickvän, eftersom jag känner mig halv med att bara ha en partner av ena könet. Har många gånger när jag haft förhållande med en kille längtat efter att vara med en tjej och tvärt om. När jag såg ett gammalt avsnitt av Outsiders om polygami slog det mig att det är ju så jag känner, det stämmer ju in på mig.

Problemet är att eftersom vi nyligen kommit på att det är poly jag vill kalla mig, så har jag under dessa tre åren vi varit tillsammans, ändå letat efter flickvän. Har docka aldrig kommit så långt som att inleda ett förhållande med en annan tjej, eftersom när det väl kommer dit så verkar dom inte riktigt acceptera att dom måste dela mig med någon annan. Men jag har flörtat och sådant, utan att det har lett till något. Eftersom vi bor i en liten stad och dessutom är fästmannen föräldrar kristna så är det såklart en hemlighet, även att jag tycker det är sjukt jobbigt.

Känner att om jag skulle hitta en flickvän så vill jag kunna visa öppet att jag älskar henne och min blivande man. Fast som det är nu så går det inte. Sedan har jag och fästmannen en dotter på 11 månader, så det gör ju inte det hela lättare att hitta någon. Eftersom dom är lite osäkra på om det kommer bli "deras" barn också eller hur man ska göra med den saken, men det har vi aldrig riktigt pratat om. Fästmannen har också en son sedan innan som i höst blir 15, så där är det rätt mycket som måste döljas för. Så om vi nu skulle välja att gå ut med att jag är poly och kanske i framtiden att jag har en flickvän, så är jag extremt rädd över vad familj och vänner ska säga. Min dotter kanske kommer växa upp med det, men hans son är jag rätt orolig för. Hans mamma bestämmer nämligen det mesta när det kommer till honom och han är bara här varannan helg, så jag är väldigt rädd att hon ska förbjuda att han får komma hit.

Sedan är det så att med min familj är jag väl mest orolig för min mor, hon har nämligen aldrig riktigt accepterat att jag är bisexuell och jag kom ändå ut när jag var 13 år gammal, så jag tror hon skulle reagera rätt dåligt på att jag också är poly. Så jag känner mig så delad när det gäller allt detta, vill kunna vara öppen med allt detta. Men det känns som det skulle kräva mycket och jag är rädd att förlora många i min närhet.

Hur klarar ni allt och hur har ni blivit bemötta av omgivningen? När fick era barn reda på det? Hur är det med deras vänner och allt?

Har så många frågor och så mycket som vill ut, men vill inte störa er allt för mycket. Nu blev det visst ett väldigt långt mail, ber om ursäkt för det.

Tack på förhand,

Hannah

På detta svarade vi:

Hej Hannah.

Jättekul att du skriver! =) Det är roligt att komma i kontakt med personer som har liknande sätt att tänka, känna och leva.
Vi tre kan alla känna igen oss i olika delar av det du beskriver.

Pappa1 har kristna föräldrar som har svårt att acceptera hans val i livet när det går utanför ramarna för vad bibeln och deras tro säger. Han har levt ett vanligt normalt liv med fru och barn och då var allt som det "ska" vara. Alla var nöjda och glada.. Fram till vi blev tillsammans alla tre. Han har valt att följa sina känslor och inte sina föräldrars åsikter. I början sa hans föräldrar att de accepterade hans val.. De dömer ingen och alla är lika mycket värda. Fram till vi hade varit och hälsat på dem en helg och de insåg allvaret i förhållandet. Efteråt pratades de vid via telefon och de utbrister att de tycker att det är sjukt och att han är äcklig som håller på som han gör. Det har gjort att han i nuläget inte har någon kontakt med sin familj. Det är vi alla ledsna över.. men kan dom inte acceptera sin son som han är med sina partners så är det inte lätt att ha någon kontakt med varandra..

Pappa2 har vetat hela sitt liv att han är bisexuell. Kom ut med det i tidig ålder, precis som du. Hans föräldrar och syskon har egentligen aldrig tagit till sej det, pratat med Pappa2 om det eller sagt att det är helt upp till var och en att leva som de vill. Han har levt ett vanligt liv med fästmö och barn och ingen behövde tänka på att han var bisexuell. Det var liksom bortglömt då allt var som det "ska" vara. När han bröt upp sitt gamla förhållande och bildade denna polyfamilj tillsammans med ett gift par så vändes allt uppochner för släkten. Det har varit en del turer hit och dit. Vi har pratat med föräldrar och syskon om hur vi lever. Förklarat allvaret i att vi älskar varandra och seriöst vill satsa på ett polyamoröst förhållande. Föräldrarna tog det hela rätt bra. Naturligtvis ovant för dem, men det som var viktigast för dem är att deras son mår bra och lever ett lyckligt liv. Fortfarande känns det inte helt naturligt att umgås tillsammans med dem med den nya familjen, men det är väl kanske så i alla förhållanden där någon ny partner ska presenteras.. det tar lite tid innan alla har integrerats. Av Pappa2's syskon har två helt accepterat läget och tycker att alla får leva som de vill och att det finns 1000 sätt att bilda familj på i dagens läge. Det tredje syskonet har betydligt svårare att acceptera att vi är en familj nu och har klargjort för oss att det blir svårt för dem att acceptera och behandla alla lika.
Pappa2 känner igen sej väldigt väl i det du beskriver i att känna sej halv med en partner av bara ena könet.. saknat pojkvän under de åren han haft flickvän.. Har heller aldrig fattat att det är polyamorös man är.. och att det faktiskt går att leva på det sättet. Inte förrän detta förhållande växte fram.

Mammans förhållande till sin mor är nu väldigt ansträngt. I början var det inga större problem. Hon hade fått information om hur vi lever och att det är så denna familj ser ut. Så bjuder hon på middag är alla inbjudna, annars kommer ingen. Och det hade hon på nåt vis accepterat.. trodde vi. Tills hon en dag ringde Pappa2 och frågade om han kunde komma över för att hon ville prata om en sak.. Pappa2 åkte dit och möttes av världens utskällning.. Att han förstör allt för alla och att det är helt sjukt det vi håller på med. Att han borde ta sitt pick och pack och lämna förhållandet.
Efter det har det inte fungerat speciellt bra med Mammans mamma. Vi har bjudit över henne för att få reda ut allt, men hon kan för sitt liv inte acceptera hur läget är. Det som är mest synd med det är att barnen förlorar sin mormor. Men det verkar inte hon ta med i beräkningen.

Så den närmsta familjen är det svåraste med att gå ut med att man är poly. Att man lever på ett sätt som inte följer normen verkar ha stor inverkan på dem. Det är så att de ser sej själva som något slags offer. Att de måste försvara och förklara för andra våra handlingar.. Vilket vi tycker är helt sjukt.. Ingen kan väl behöva försvara eller förklara varför någon annan gör som den gör, även om det är släktingar.. Vi försvarar ju inte någon annans handlingar heller.. Om någon väljer att köpa hus, hund, skaffa barn, byta jobb, flytta utomlands eller vad än de må vara så är det väl upp till var och en och inget vi kan göra något åt.. eller behöver bry oss i. Så vi fattar inte varför de ska behöva bry sej så hårt i hur vi lever och vad vi gör. Det är våra val i livet.

I början var vi själva ganska nervösa över hur omgivningen skulle reagera inför det här förhållandet.. Det var inte så lätt den dagen vi valde att skicka ut ett mass-sms till arbetskamraterna, eller när vi skulle prata med våra föräldrar.. eller när ryktet skulle spridas på byn. Men vi valde att gå ut med det här rätt tidigt eftersom vi älskar varandra och inte vill leva något dubbelliv.. och efter allt lagt sej lite så känns det bara bra.

De reaktioner vi mötts av är till största delen positiva. Det är inte någon överhuvudtaget som tagit avstånd eller sagt nåt negativt förutom den närmsta familjen. Vi möts ofta av frågor från folk. Så länge vi är öppna och ärliga så är det ju bara att svara på frågorna och då brukar de flesta bara tycka att man är tuff som vågar stå för det man känner och tycker.

Barnen har varit det absolut minsta problemet. De är i åldrarna 4-11 år. Vi förklarade för dem redan i början när vi blev tre föräldrar hur läget är. Ingen av barnen tycker att något är konstigt med detta, de har inga fördomar eller föreställningar om hur man ska leva. De är väldigt formbara och anpassningsbara. Det är aldrig negativt att det finns kärlek i familjen och att det finns fler vuxna förebilder. Barnens kompisar har inte heller sagt något negativt. Det enda vi hört är att en av pojkarnas kompisar säga är: "Åh, coolt! Har du två pappor!?" =)

Vi har väl alla i unga år känt att man vill passa in. Inte sticka ut för mycket. Rädd att bli mobbad och utfryst. Men ju äldre man blir desto mer inser man att man lever för sin egen skull och inte för någon annans skull. Vi har alla tre nu förstått att man lever en gång och man måste leva som man själv mår bra av. Hur andra hanterar det får stå för dem. Vi kan inte backa bara för att andra tycker saker om vi känner att det vi gör är rätt för oss.

Hoppas du fått något vettigt svar av oss här. =)

Det är lite svårt att förklara allt i text, men vi försöker iaf.. Skriv gärna igen!

Å så tänkte vi höra om vi får ta ditt mail och pubilcera det på bloggen? Det är roligt att få seriösa mail med seriösa frågor från folk i liknande situation.

Tänkte fråga dej några saker då.. =)

Har ni funderat länge på det med polyförhållande? Är din blivande man intresserad av någon fler partner? Som vi lever så är vi ju tre som delar allt. Alla sover i samma säng och älskar varandra. Eller är det så att du vill ha två partners och din man "nöjer sej" med dej?

Känner du till några fler polyförhållanden? Det gör inte vi.. så vi har ingen att rådfråga eller umgås med som lever på liknande sätt.

Vi tycker iallafall att du ska satsa på att följa ditt hjärta! Lev som du vill! Det mår du själv bäst av. Hur omgivningen tar det spelar som ingen roll när man själv är stark och vet vad man vill. =)

Allt väl! Kramar från Polyfamiljen!

24 Jun

12:20

Byta bostad?

Som vi bor nu har vi precis plats. Vi bor i en villa på 170 kvadrat med sex sovrum, vardagsrum, allrum, kök, två toaletter och en liten hall. Till detta finns ett garage och ett litet förråd. Vi känner ändå oss lite trångbodda.. Det finns plats för alla men det finns inget extra utrymme för någonting. Tomten är ganska liten och på uppfarten ryms inte alla fordon vi behöver plats för. Vi saknar förvaringsutrymmen.

Därför har vi funderat på att byta upp oss lite i storlek på hus. Utbudet på stora hus till vettiga priser är inte jättestort tyvärr. Men det har kommit upp ett läge på ett hus som är cirka 280 kvadrat. Huset är lite speciellt då det från början är byggt till ett företag som hade kontor och bostadsdel i fastigheten. Sedan är det ombyggt i omgångar till lägenheter i olika lösningar. Vi har varit dit och kollat och är väldigt intresserade av fastigheten. Tomten är cirka 3000 kvadrat och uppfarten är i form av en genomkörning med både infart och utfart. Där skulle vi få plats med oss själva, fordon, redskap.. större kök, fler toaletter, fin utsikt, pool..

Huset är byggt under 50-talet och det är inte renoverat speciellet mycket så det finns bra mycket att göra men huset har potensial att bli hur läckert som helst bara vi lägger tid och pengar på det. Vardagsrummet är nedsänkt med 2 trappsteg och köket som ligger i anslutning är stort och luftigt, matsalen är nog det jag personligten gillar bäst, vi skulle slippa springa rundor runt ett köksbord i köket utan kan istället ha en köksö med förvaring där inne.

Huset har i dagsläget en uthyrnnigslägenhet som vi i så fall skulle vilja inkludera i huset så vi får fler sovrum, att ha någon som hyr den skulle inte kännas helt rätt, bor vi i villa vill iaf vi bo själva och inte behöva anpassa oss efter andra, för så blir det ju om man har hyresgäster, dom kanske inte uppskattar att man drar igån stereon sent på kvällen eller att man har gäster som sitter ute på altanen och skrattar kl 23....

Huset är inte ute till försäljning någonstans, utan vi har fått reda på detta på andra vägar. Genom en släkting som äger huset. Så på något sätt gäller det bara att komma överens om ett pris. Å just den delen känns ganska jobbig. Svårt att ge ett bud som känns rimligt. Hur lågt kan vi lägga utan att det känns pinsamt? Hur mycket vill dom egentligen ha för huset? Vi får fundera och diskutera det lite mellan oss och sedan höra av oss till dem för att prova komma överens.

Men vi ser visionerna framför oss med detta hus, så vi hoppas verkligen det ska lösa sej på ett smidigt sätt.

~Polyfamiljen

23 Jun

14:19

Svartsjuka.

Det är ganska ofta vi möts av frågan om det är ett stort problem med svartsjuka i ett förhållande på tre..

Och det är klart att det är mer att tänka på för oss än för de som lever i parförhållanden. I ett parförhållande har man varandra och ingen konkurrens från någon annan part. De flesta känner nog igen sej sen de var små och skulle leka med kompisar. Att leka två och två fungerar bra men så fort det blir fler blir det lätt uppdelningar. Två som allierar sej mot den tredje som hamnar utanför. Även i vuxen ålder är risken för utanförskap stor.. på arbetsplatser, i vänskapskretsar m.m.

I ett förhållande på tre finns ju då naturligtvis risken att någon känner sej utanför eller särbehandlas. Att alla inte blir lika bemötta, behandlade och älskade. Det här är något vi tänkt på redan från början och tagit upp till diskussion direkt om någon kännt att något inte känns bra.

Vi har en väldigt öppen dialog och vill att alla ska ta del av all information inom förhållandet så ingen behöver känna att de andra gå över huvudet på den.

Rent praktiskt har vi löst det vi kan så att de sms som skickas mellan varandra skickas i en grupp så alla ser vad alla skriver om. Det är väldigt skönt att veta vad som händer, var de andra är, vad som blivit gjort under dagen. Nästan varje kväll hinner vi prata alla tre utan barn som springer runt benen på oss och då passar vi på att ta upp om det är något som känns fel. Ingen av oss vill att någon ska känna sej utanför. Ibland så att vi uppfattar saker olika.. något som den ene inte ens minns att den gjort kan vara en stor sak för den andre.. Då måste man ju få bli medveten om sina handlingar så man kan tänka på det framöver.. Att inte utelämna någon på något sätt.

Är det några större beslut som ska fattas så ser vi alltid till att alla får säga sin mening. Alla måste vara med på tåget.

I grund och botten av detta förhållande så älskar vi varandra och är villiga att jobba hårt för att det ska fungera. Ingen av oss skulle kunna tänka sej ett liv utan någon av de andra.
Men ja, vi måste tänka oss för mer än de flesta..

Det finns mycket positivt med att vi diskuterar saker och har en öppen dialog. Det känns som risken att vi tar varandra för givet är mindre än för de som lever i parförhållanden. Av egen erfarenhet så tänker man inte så mycket på att jobba på förhållandet när man lever i par som man tänker på att jobba på det i ett förhållande på tre.

Med tiden faller säkerligen saker på plats enklare och naturligare.. Men vi har en stadig grund av äkta kärlek att stå på, så det ska inte vara några problem.

Puss och Kram

Polyfamiljen

22 Jun

13:14

Samma arbetsplats.

Det här med att vara i ett förhållande och arbeta på samma jobb..

För vår egen del så är det inga problem. Vi samarbetar bra och har fördelen att vi kan avlösa varandra efter behov även utanför schemalagd arbetstid för varje enskild person. Detta är också till fördel för bolaget då vi kan utföra mer arbete och behålla pengarna i firman isället för att behöva ge bort jobb till andra.

Men det kan säkerligen sticka i ögonen på vissa.. Våra arbetskamrater, vikarier och chefen. Pappa1 och Pappa2 jobbar heltid och Mamman jobbar deltid.. Vid behov får Mamman vikariera för att komma upp i mer tid. Det finns andra vikarier också som vill jobba. Pappa2 är ansvarig över personaltillsättningen på arbetsplastsen och då gäller det att vara noggrann med att göra rätt. Det försår ju vi att Pappa2 inte kan favorisera sin egen familj gentemot övriga anställda och vikarier. Men det känns som man har ögonen på sej hela tiden och minsta lilla någon tycker något gått fel till väga måste man ha en bra förklaring. Därför hör jag alltid av mej i rätt ordning till vikarierna. Som det ser ut nu finns det bara en vikarie som ska gå före Mammman. Han jobbar mycket med andra saker och kan inte alltid ta på sej jobb och då sätter jag in Mamman. Sen tillfrågar jag övriga vikarier. Det finns en vikarie som kan jobba endast vid vissa tillfällen då det behövs någon som sköter nattjour i växeln. Hon själv tycker nog att hon är först på tur att jobba då.. men faktum är att Mamman var anställd före henne på deltid och måste få chans att jobba upp sina timmar.

Senast nu i torsdags fick jag ta en diskussion med henne om hur det ligger till. Tyvärr verkar vi inte vara överens. Men jag vet att jag har ryggen fri. Det är däremot jobbigt att inte kunna vara alla till lags. Ingen vill skapa sej ovänner.. men med ansvar så vekar det vara så att det är lätt att det blir så.

Jag har pratat med övriga ansällda och chefen om hur läget är och hoppas att dom säger till om jag gör något fel. Ingen hade något konkret att komma med som jag gör fel.. bara ett smått anklagande "Ert förhållande får inte gå ut över jobbet och ni kan inte favorisera varandra på arbetsplatsen.." Och nä.. det ska det inte göra.. Har vi gjort det hittills?

Jag antar att alla som lever i förhållanden och jobbar på samma arbetsplats möts av ungefär samma problem. Det känns som man blir indelad i två läger.. De som lever i ett förhållande och övriga anställda.

Men det ska nog lösa sej.

Vi var hem till chefen tidigare i veckan och gratulerade till att han fått barn. Då lyfte vi ämnet lite smått och förklarade att vissa inte verkar ta detta så bra. Han verkar vara helt på vår sida och tycker vi ska säga till om det är något som fortsätter.

Det känns skönt att han inte har några fördomar eller problem med alternativa sätt att leva! =)

~Pappa2

14 Jun

15:20

Skolavslutningsfredag

Ja i dag har 3 av barnen haft skolavslutning, i kyrkan som sig bör. Så vackert när alla barnen sjunger och att sedan se dem glada skutta ut därifrån, ner mot hembygdsgården där den utlovade glassen väntar på dem.

Pappa2 hade tyvärr inte möjlighet att närvara då jobbet krävde att han var där så det var jag och pappa1 som gick med alla 5 barnen. Efteråt gick vi till församlingshemmet för fika, kakfrossa, och nog frossades det, massor av kakor och bakelser fick dom i sig alla 5:)

Efter det var pappa1 tvungen att åka tillbaka till jobbet och jag tog med mig alla barnen till affären för handling, förutsättningarna känndes inte som de bästa när alla var höga på socker efter kakfrossan, det var fredag och skolavslutning, men inne på affären var det ganska lugnt och barnen skötte sig exemplariskt! Vilka duktiga barn vi har! Det roligaste var ändå när vi stog i kassan och damen i kön bredvid vänder sig till sin väninna och visar upp fem fingrar, mimar F E M och pekar på mig och barnen himlar lite med högonen och tycker säkert å herregud, så många barn. Nu trodde hon säkert inte jag såg henne men ja det gjorde jag ju:) På något vis vänjer man sig ju med antalet barn, när vi hade ett barn tyckte jag säkert 5 såg ut som ett helt dagis också, nu är fem liksom ingenting...

I kväll ska vi ner till vårt jobb och grilla tillsammans med våra arbetskamrater, vädret ja det kan man inte kalla grillväder direkt, eller kan man? spöregn...

Dags att göra iordning här hemma Pappa2s syster kommer och passar barnen under tiden så lite vill man ju röja undan och sedan är det läge för middag, tacos, som vilken svenssonfredag som helst:)

Lovade jag skulle göra så mycket som möjligt innan pappa 1 och 2 kommer hem så det är väl kanske inte läge att sitta här då...hihi

10 Jun

18:17

Sluta stoppa huvudet i sanden.

2kommentarer

Vissa dagar är det känns det bara som det är för mycket.

För det första har man vardagen att sköta. Snooza tre gånger och sen kliver man upp. Fixar snabbt iordning sej för jobb. Gör iordning några mackor och tar med sej, för frukost hemma hinner man aldrig med. Ungarna till skola och dagis. Iväg å jobba. Klockan åtta är det frukostrast. Kaffe och mackor på jobbet. En halvtimme senare drar jobbet igång igen och man vet aldrig hur dagen ser ut. Om man har tid med lunch eller inte och vilken tid man slutar beror på vad som uppstår under dagen. De dagar vi jobbar alla tre blir lite extra stressiga, vilket vi gjort idag. Försten att sluta hämta ungarna och sen hem å fixa middag. Idag var vi lite osmarta och hade inte planerat middagen innan.. Men eftersom vi storhandlade häromdagen fanns ingredienser till mat hemma tack och lov. När middagen avklarats återstår en stunds sanering av köket.. Idag insåg vi också att vi måste satsa på att köpa en större gryta och vettiga skålar med lock att förvara eventuella rester i. Det är ju ändå ett mindre storkök vi försöker driva här. ;)

Strax ska vi ut och prova fixa klart verandan på framsidan och sedan göra klart altanen på baksidan.. å nån dag måste vi måla klart huset.. ta tag i renoveringen av badrummet som vi påbörjat, måla lister och sätta upp där det fattas sen tapetseringen vi gjort. Ja, det finns en hel del att göra och vi blir väl aldrig klara.. Men det känns skönt för varje projekt som blir klart. Man mår som bra av att avsluta saker..

..och på tal om att göra klart och avsluta saker så gäller det även andra saker i livet. Det känns som om jag kanske stoppat huvudet i sanden vad det gäller många saker vilket i längden bara gör att jag mår dåligt. Tänker därför nu att jag måste ta tag i en sak i sänder och få avslut på det som ska avslutas och fixa det som ska fixas. Vill avsluta allt som har med min förra relation att göra. Se till att dela klart det som ska delas och bestämma mej för att det är helt avslutat så jag inte behöver tänka på att jag har saker kvar där som ska fixas.

Och ta tag i att prata ut med vänner och bekanta som har hamnat vid sidan av de senaste månaderna. Det har uppstått konflikter och missförstånd på flera håll. Nu vill jag fixa de relationerna om de går att fixa. Det krävs då att vi blir accepterade som en familj och att de personerna är öppna för att lära känna mina nya partners. Det är ju de personer jag lever med och älskar.

De relationer som inte går att fixa måste jag acceptera att de är avslutade..

En annan smart sak jag kommit på är att alltid svara när telefonen ringer! Även om det är ett jobbigt samtal som kommer in.. På så sätt blir det avklarat direkt och ingen man behöver gå och fundera på när man ska ta tag i.. Tidigare har jag struntat i att svara på jobbiga samtal.. vilket gjort att jag mått dåligt av att det hänger över mej.

Så nu hoppas jag att jag kan leva upp till min nya filosofi.. att ta tag i saker på en gång istället för att skjuta problem framför mej.. Det blir väldigt tungt att skjuta problem framför sig i längden, speciellt om det uppstår nya problem som också ska läggas i samma lass..

~Pappa2

07 Jun

14:27

En vanlig dag och mailadress

Ja inte har vi ledigt för att det är en klämdag och fredag inte, nä här jobbar vi på precis som vanligt, jag sitter på kontoret i dag, något jag inte gör i vanliga fall men det är kul att variera lite och att få se arbetet från "båda håll".

Barnen är på fritids och dagis, alla utom den äldste sonen, han har börjat tröttna på att vara där, är hellre hemma och tar dagen som den kommer, både på gott och ont det där, tycker det är bra om han är där iaf mitt över dagen så han får lunch å så, är vi alla iväg och jobbar så blir dagen lång hemma. I dag lunchade han dock med oss här på jobbet, det uppskattade han, egentid är aldrig fel!

Trots att det är fredag är det inte ledighet vi går hem till, utan ännu en helg full med jobb väntar, tur vi kan lösa av varandra så att alltid en är hemma och kan styra upp allt med barnen.

Ang det här med kommentarerna igen, tänk på att kommentarerna ni skriver inte syn på bloggen direkt ni skickat dem, vi måste manuellt godkänna alla kommentarer innan dem läggs upp på bloggen, därför kan det ta ett tag om vi inte ser dem direkt. Anledningen att vi vill granska dem först är för att vi vill vara säkra på att det som skrivs inte handlar om tex barnen, tänker på sånt som namn, vilken skola dem går på och liknande, så det hoppas jag ni har förståelse för.

Vi har dessutom gjort en mailadress dit ni kan maila om det är saker ni inte vill skriva som en kommentar, då mailar ni på [email protected]

Trevlig helg!!

Allmänt Kontakt

07 Jun

00:52

Lång dag med mycket att göra.

Nu har jag varit uppe och röjt på hela dagen. Började med att kliva upp klockan 05.10. Jag och Mamman åkte på ett uppdrag i stan tio mil härifrån. När vi var framme och hade klarat av vårt uppdrag åkte vi på macken för att äta frukost och invänta att någon större livsmedelsaffär med lägre priser skulle öppna. Vi handlade enligt listan för de kommande 14 dagarna.. två kundvagnar och en timme senare var vi klara.. Åkte sedan på ett byggföretag för att införskaffa lite fönsterfoder, färg och marksten. Poppade Barbados och bjöd upp Mamman inne i lagret på byggföretaget.. men hon skämdes nog lite för mej där.. Så det blev ingen dans.. =/

Nåja.. nöjda med inköpen rullade vi hemöver igen. Lagom hemma till lunch mötte vi Pappa1 körande mot oss på storvägen.. Blev så glad att se honom så jag körde halvt upp på refugen.. Det var ju flera timmar sen jag såg honom sist.. ;)

Han var ute på ett kort uppdrag å vi möttes hemma efter en stund.. Värmde fiskpinnar från gårdagen och åt snabb lunch.. Sen gick vi ut för att styra upp lite projekt på gården. Jag byggde klart buskstöden till vinbärsbuskarna.. Väldigt nöjd med mej själv.. hade ju använt både skruvdragare och nån såg man kapar med.. fixat stolparna spetsiga och slagit ner dom med släggan i jorden.. De går ju bra det här.. "Hej då tummen mitt i handen!" ;)

Vid 16.00 kom två vänner över på middag. Vi passade på att nyttja det fina vädret och tände grillen. Mamman fixade maten.. in med en potatisgratäng i ugnen och på med köttet och korven på grillen. Hackade sallad och dukade fram. Till detta serverades endast läsk.. Vi har ju jobb att sköta allihopa.

Efter maten serverade äldsta sonen kladdkaka och kaffe. Mycket gott.. Roligt när barnen är kreativa och gör saker!

Senare påbörjade vi verandabygge på framsidan av huset. Nu skulle jag gå in på lektion 2 tyckte Pappa1 och Mamman.. Buskstöd var lektion 1, regla upp ett golv är tydligen lektion 2. Så lite trixande senare ligger det där på plats. =) Imorgon blir det till att bygga staket och lägga trall på verandan.. Tror det är lektion 3. Ska bara åka å köpa vad som behövs till staketet, vilket känns som en lektion i sej.. att gå in på en bygghandel utan handledare och komma ut med rätt saker!

Efter vi reglat klart fick jag ut på ett uppdrag genom jobbet. Kom hem två och en halv timme senare.. vid kl 23.50. Borde vara tröttare än jag är.. men jag kände jag måste varva ner efter en lång dag.. Satte mej vid datorn en stund.. Nu ska jag borsta tänderna och krypa ner hos Pappa1 och Mamman.. Skönt att veta att dom ligger där och att jag har min plats hos dem!

Tack för idag.

~Pappa2

06 Jun

21:34

Ett tips till er som har frågor

2kommentarer

Många av er kommenterar och undrar saker och vi försöker givetvis svara så långt det är möjligt.

Svaren på era frågor kommer upp under er skrivna kommentar, alltså måste ni själva hålla utkik där i kommentarsfältet där ni vet ni ställt er fråga. Där kan ni även skriva ny kommentar om det är något ytterligare ni vill tillägga eller fråga.

//Polyfamiljen

05 Jun

17:30

Organisera och fixa!

Att vara så många som vi är medför en del extra som man kanske inte tänker på när man är en "vanlig" familj med mamma och pappa och bara 2 barn. Allt blir så mycket mer, tvättberget växer i en rasande takt, det som var en tom tvättkorg på morgonen kan vara ett berg större än Mount Evererst innan kvällen kommit, mat lagas i kastrull modell större för att det ska räcka, inte en och 5 liters kastruller här inte:) När sedan maten är uppäten och disken är inplockat i diskmaskinen står det alltid och då menar jag alltid disk kvar på diskbänken som inte får plats, vi borde haft 2 diskmaskiner....

Detta är saker man får leva med, tvätthögen blir inte mindre, snarare större ju äldre barnen blir, och mat jag det måste vi ju ha, det vi kan göra för att underlätta för oss själva är att ha framförhållning, organsera och tänka steget längre.

Just nu har vi projekt städa och rensa ur här hemma, allt som inte används åker på tippen eller säljs, vi kan inte agera lager för saker vi inte har nytta av, vi får helt enkelt inte plats då.

Sen är det dags att organisera upp allting, störst behov av det har de små tjejerna som delar garderob, tänk er 2 småtjejer med massor av kläder, städa upp i den garderoben och gå dit 10 minuter senare så är det katastrofområde igen...Nu är planen att sälja av den garderob dom i dag delar och istället käpa 2 fullstora garderober så dom får en var sin för sina kläder, kankse om vi har tur kan dom få lite bättre ordning på sakerna och den som ska ta fram kläder åt dem kan lättare se vilka kläder som tillhör vem.

I tvättstugan funderar jag på om vi ska förska ordna något slags korgsystem med en korg för varje familjemedlem, då det oftast är jag som sköter tvätten så har jag utnämnt tvättstugan till mitt rum och tänker som så att när jag vikt kläderna så lägger jag dem i lådorna och så får var och en hämta sin korg och lägga i sin låda, det underlättar lite för mig som slipper spinga runt med all tvätt och det lär barnen ansvar. Givetvis kommer dom behöva hjälp men jag ser framför mig att iaf de 3 största ska kunna sköta det någorlunda själva.

I den minimala hallen vi har har vi redan föröskt få till det så bra som det går, vi har byggt en "dagishylla" där alla barnen har var sitt fack likt på förskolan och där vet dom att alla sina saker hör hemma och dom behöver inte springa runt och leta dem när vi ska iväg, vantar och mössor som inte används just nu förvaras i skoskåp på andra sidan rummet.

Badrum har jag förstått kan vara ett problem även i en familj på färre än vad vi är, vi har nog egentligen aldrig upplevt det som ett problem att det skulle vara kö till badrummen, alltså visst ibland är någon före och man får vänta men sånt kan ju hända även om man bara bor 2. För tillfället har vi dessutom bara ett badrum då vi rivit ut det på nedervåningen för att det ska renoveras, men det funkar bra iaf fast visst ska det bli skönt då det är klart och vi slipper springa upp hela tiden och killarna kan husera där uppe själva och vi vuxna och de små kan vara här nere.

Alltså.. planering och organisering är A och O i en stor familj.. och man lär sej efterhand när man lever mitt i det.

04 Jun

13:28

Ett steg åt sidan.

5kommentarer

Självklart skiter vi inte i släkten. Vi jobbar för att det ska fungera med alla släktingar och vänner. Vi har stått med öppna armar från första början och önskar att alla kan komma överens. Hur vi lever är det vi som får stå för. Ingen av våra släktingar ska behöva försvara oss eller ta skit i vårt ställe. Är det några frågor och funderingar från folk som ni känner att ni inte vill eller kan svara på så hänvisa bara dem vidare till oss. Vi svarar så gärna.

Vi har förstått att detta inte är helt enkelt för våra närmsta att förstå. En del har accepterat det fullt ut medan andra inte alls förstår sej på detta. Vi är inte tänkt att ändra på oss för någon annans skull... Det skulle ingen av er andra göra heller gissar jag..?
Nu har vi bestämt oss för att ta ett steg åt sidan. Vi vill inte tvinga oss på någon genom att närvara om den inte vill. Därför lägger vi bollen hos er andra. Ni får ta den tid ni behöver och höra av er när ni smält detta och valt att acceptera eller inte acceptera. Om ni väljer att acceptera oss är det hela familjen ni accepterar.

Kram

~Pappa1, Mamman och Pappa2

03 Jun

22:27

Följ ditt hjärta!

I vårt jobb träffar vi mycket folk. En del av dem kommer man väldigt nära om man träffas ganska ofta och personkemin stämmer. Vi träffar mest äldre personer och de har ofta mycket att berätta och passar på att prata när de träffar någon. Det är inte alla som har så många att prata med när de är pensionärer.

Idag har jag träffat en äldre kvinna som jag träffar rätt ofta genom jobbet. Hon är närmare nittio år gammal och bor själv i ett hus fem mil från närmsta affär. Hon och jag har kommit varandra rätt nära och pratar med varandra om nästan allt. Hon vet mycket om mej och mitt liv. Att jag har en dotter, att jag separerat från min före detta, att jag bor tillsammans med mina arbetskamrater som hon också träffar ibland.

Jag vet mycket om henne också. Hon har lättat sitt hjärta för mej, mer än hon gjort för någon annan säger hon. Hon har inga väninnor eller släktingar hon kan prata med. Utåt sett har hon levt ett perfekt liv, med villa, jobb, man, flera barn och barnbarn. Hon har aldrig berättat för någon hur det sett ut under ytan. Allt är inte alltid som det ser ut.

För mej har hon berättat att hennes man var alkoliserad, våldsam, lat, otrogen och aldrig visade några känslor för hennne. De blev tillsammans när de var väldigt unga och hon blev gravid. Från den dagen kämpade hon för det hon tyckte var rätt, att hålla ihop familjen. Dölja bristerna i familjen för andra.. Trots alla motgångar höll de ihop... fast hon egentligen aldrig älskade honom.

Hon säger att hon står fast vid att man ska kämpa för familjen, men hon har gett mej rådet att följa hjärtat istället.. så jag inte slösar bort hela mitt liv på något jag inte trivs med.

Och det är det jag gör.. jag har följt mitt hjärta.. som bultar för Pappa1 och Mamman!

Älskar er av hela mitt hjärta och själ!

~Pappa2

P.S.

Vi ser att vi fått många nya läsare. Det är vi glada för. =) Kommentera gärna!

01 Jun

20:54

Lördag

Denna dag har förflutit på följande sätt:

Två av oss jobbade natten som var... en var hemma och skötte barnen.. På förmiddagen provade vi sova ikapp lite, men det är lite svårt med det stim och stoj fem barn kan hålla på med.. Telefonen ringde och störde... Pappa2's mamma stod plötsligt i hallen.. Det var lite överraskande, men kändes bra. Upp ur sängen och på med kaffe.. Sittande i morgonrock vid köksbordet lättade vi våra hjärtan. Det har inte varit helt friktionsfritt de senaste dagarna mellan Pappa2 och hans familj. De har varit upprörda och Pappa2 har varit rädd att få höra skit ifrån dem.

Efter en timmes pratande, gråtande och skrattande om vart annat kändes det bra.

Pappa2's mamma har klargjort att vi inte blir av med henne eller Pappa2's pappa! De tänker inte låta någonting stå mellan oss. De vill på alla sätt och vis få allt att fungera. De accepterar oss som vi är och vill inget annat än att vi ska ha en så bra relation som möjligt till varandra allihopa. =) Bra!! Samma inällning som vi har.

Pappa2 har också pratat med sina syskon via meddelanden eller telefon. Två av dem har absolut inga problem med oss. De tycker att man som familj ska stötta varandra och hjälpa varandra. Att var och en får leva som den vill. Vi är alla samma personer som tidigare.

Ett av syskonen är det fortfarande lite outrett med.. Vet inte riktigt var vi har varandra.. Hur hen vill att vi ska vidare. Men vår inställning är ju som sagt att vi vill ha goda relationer till alla i vår närhet.. Hoppas, hoppas, hoppas vi kan få detta att fungera. Pappa2 vill absolut inte "förlora" ett syskon med sin familj. Vi har ju haft så bra kontakt tidigare.

Senare under dagen fick vi besök av en arbetskamrat, vi har varit ute på gården och fixat, handlat, lagat mat och ätit, barnen har städat sina rum och fått lördagsgodis.. Vi har spelat piano och sjungit medan ett åskväder drog förbi. Nattat barnen, duschat och tagit det lite lugnt.

Nu nalkas ännu en natts jobb för två av oss och vi är beredda på en hel del att göra.

Hoppas förmiddagen blir lugn imorgon så vi hinner ta igen oss lite.

01 Jun

02:04

Positiva kommentarer

6kommentarer

Vi möts av olika reaktioner av folk. En del negativa, som vi väljer att sortera bort. En del neutrala och många positiva, som vi väljer att ta till oss. Det värmer gott att få höra fina ord. :)
Här kommer några meddelanden vi fått på Facebook:

"Såg förresten det fina reportaget i Aftonbladet. Vad roligt och modigt av er att vara med i tidningen. :)"

"Hej! Hoppas allt är bra med dig. Såg artikeln i tidningen!! Ni är hjältar! :)"

"Läste om er i tidningen precis. Starkt gjort att berätta er historia! :)"

"Hej. Jag läste just artikeln i Aftonbladet där ni är med. Jag vill bara säga att jag blev alldeles varm när jag läste den. Ni är modiga och alldeles fantastiska! :) glöm aldrig bort det. Kramar."

"Beundrar dig för att du gör det du känner för, fortsätt med det, viktigaste är att du mår bra. Många kramar från mig. <3 <3 <3"

"Hej. Jag vill bara säga tack till dig och din familj, för en bra tidningsartikel och för er styrka att vara er själva och öppet stå för det! Jag har själv levt i familjekonstellation annan än vad som sägs vara normativ. <3 All lycka till er!"

"Ser att det diskuteras på vissas sidor men jag tycker det är viktigast att ni mår bra och ni alla trivs.. Ni är samma "braiga" personer som innan ni gick ut med ert partnerskap, jag är glad att ni talade om det så fort för oss... Vi ses. <3"

"Haha. Inget är ju konstigt 2013 så det är bara för folk att vänja sig. :) Normer hör till 1800-talet!"

Vi är tacksamma och glada för era fina ord! :) Det värmer våra hjärtan. Såna som ni gör dagen lättare. Ni dömer oss inte och har fattat att man kan leva på olika sätt och det är inget fel att följa sitt hjärta. Det är upp till var och en att bestämma över sitt liv och låta andra leva som de vill.

Puss och kram till er alla!

~Polyfamiljen