Polyfamiljen

I vårt jobb träffar vi mycket folk. En del av dem kommer man väldigt nära om man träffas ganska ofta och personkemin stämmer. Vi träffar mest äldre personer och de har ofta mycket att berätta och passar på att prata när de träffar någon. Det är inte alla som har så många att prata med när de är pensionärer.

Idag har jag träffat en äldre kvinna som jag träffar rätt ofta genom jobbet. Hon är närmare nittio år gammal och bor själv i ett hus fem mil från närmsta affär. Hon och jag har kommit varandra rätt nära och pratar med varandra om nästan allt. Hon vet mycket om mej och mitt liv. Att jag har en dotter, att jag separerat från min före detta, att jag bor tillsammans med mina arbetskamrater som hon också träffar ibland.

Jag vet mycket om henne också. Hon har lättat sitt hjärta för mej, mer än hon gjort för någon annan säger hon. Hon har inga väninnor eller släktingar hon kan prata med. Utåt sett har hon levt ett perfekt liv, med villa, jobb, man, flera barn och barnbarn. Hon har aldrig berättat för någon hur det sett ut under ytan. Allt är inte alltid som det ser ut.

För mej har hon berättat att hennes man var alkoliserad, våldsam, lat, otrogen och aldrig visade några känslor för hennne. De blev tillsammans när de var väldigt unga och hon blev gravid. Från den dagen kämpade hon för det hon tyckte var rätt, att hålla ihop familjen. Dölja bristerna i familjen för andra.. Trots alla motgångar höll de ihop... fast hon egentligen aldrig älskade honom.

Hon säger att hon står fast vid att man ska kämpa för familjen, men hon har gett mej rådet att följa hjärtat istället.. så jag inte slösar bort hela mitt liv på något jag inte trivs med.

 

Och det är det jag gör.. jag har följt mitt hjärta.. som bultar för Pappa1 och Mamman!

Älskar er av hela mitt hjärta och själ!

 

~Pappa2

 

 

P.S.

Vi ser att vi fått många nya läsare. Det är vi glada för. =) Kommentera gärna!