Polyfamiljen

Det är ganska ofta vi möts av frågan om det är ett stort problem med svartsjuka i ett förhållande på tre..

Och det är klart att det är mer att tänka på för oss än för de som lever i parförhållanden. I ett parförhållande har man varandra och ingen konkurrens från någon annan part. De flesta känner nog igen sej sen de var små och skulle leka med kompisar. Att leka två och två fungerar bra men så fort det blir fler blir det lätt uppdelningar. Två som allierar sej mot den tredje som hamnar utanför. Även i vuxen ålder är risken för utanförskap stor.. på arbetsplatser, i vänskapskretsar m.m.

I ett förhållande på tre finns ju då naturligtvis risken att någon känner sej utanför eller särbehandlas. Att alla inte blir lika bemötta, behandlade och älskade. Det här är något vi tänkt på redan från början och tagit upp till diskussion direkt om någon kännt att något inte känns bra.

Vi har en väldigt öppen dialog och vill att alla ska ta del av all information inom förhållandet så ingen behöver känna att de andra gå över huvudet på den.

Rent praktiskt har vi löst det vi kan så att de sms som skickas mellan varandra skickas i en grupp så alla ser vad alla skriver om. Det är väldigt skönt att veta vad som händer, var de andra är, vad som blivit gjort under dagen. Nästan varje kväll hinner vi prata alla tre utan barn som springer runt benen på oss och då passar vi på att ta upp om det är något som känns fel. Ingen av oss vill att någon ska känna sej utanför. Ibland så att vi uppfattar saker olika.. något som den ene inte ens minns att den gjort kan vara en stor sak för den andre.. Då måste man ju få bli medveten om sina handlingar så man kan tänka på det framöver.. Att inte utelämna någon på något sätt.

Är det några större beslut som ska fattas så ser vi alltid till att alla får säga sin mening. Alla måste vara med på tåget.

 

I grund och botten av detta förhållande så älskar vi varandra och är villiga att jobba hårt för att det ska fungera. Ingen av oss skulle kunna tänka sej ett liv utan någon av de andra.
Men ja, vi måste tänka oss för mer än de flesta..

 

 

Det finns mycket positivt med att vi diskuterar saker och har en öppen dialog. Det känns som risken att vi tar varandra för givet är mindre än för de som lever i parförhållanden. Av egen erfarenhet så tänker man inte så mycket på att jobba på förhållandet när man lever i par som man tänker på att jobba på det i ett förhållande på tre.

 

Med tiden faller säkerligen saker på plats enklare och naturligare.. Men vi har en stadig grund av äkta kärlek att stå på, så det ska inte vara några problem.

 

 

 

 

Puss och Kram

Polyfamiljen