Lösning på umgänget!
1kommentarer
Igår var jag på samarbetssamtal på sociala.. för femtioelfte gången.. Nu var det också förhoppningsvis det sista mötet! =)
Målet för mötet var att hitta en lösning för att komma till att dottern bor hos oss växelvis varannan vecka.
Efter en och en halv timmes möte hade vi kommit fram till ett schema för detta och inom fyra veckor har vi nått målet! Känns skönt att äntligen kunna släppa den delen av ens liv.. att behöva kämpa för att få träffa sin dotter... samtidigt som det känns förjävligt att man som pappa måste överbevisa sin förmåga att vara förälder.. medan det från början varit självklart att mamman är en bra förälder..?!
Detta är något samhället borde jobba med för jämställdhetens skull! Båda föräldrarna ska vara lika inför lagen, men så är inte riktigt fallet känns det som..?
Bara för att det nu är löst på papperet så är det väl inte riktigt klart.. Nu kommer vidare diskussioner med praktiska lösningar.. Dotterns saker och kläder sedan tidigare ska delas.. Hur vi ska göra vid överläming.. När det blir semester.. möten på dagis... BVC.. och säkert tusen saker till som jag inte tänkt på..
Men det löser sig eftersom.
Igår kväll var jag helt utmattad.. nästan svimfärdig.. alla krafter hade gått åt till att ladda inför mötet på sociala..
När vi la oss hann jag bara lägga ner huvudet så somnade jag som en stock..
Imorse när jag vaknade hade jag laddat om.. vaknade med ett leende på läpparna.. mamman på ena sidan och pappa1 på andra sidan.. och hade bara en känsla: "ÄNNU EN DAG I PARADISET!!" =)
Ju fler saker som är lösta och blir en del av vardagen desto vackrare blir livet!
Kan inte med ord beskriva hur lycklig jag är just nu!
Puss och Kram!
~Pappa2
1 kommentarer
Marie
25 Apr 2013 13:58
Först vill jag säga grattis till dig och din nya familj som vågade steget.
MEN liksom alla nyförälskade så beter ni er otroligt egoistiskt. Att din fd fästmö ens kan vistas i samma rum som dig är otroligt. När jag läser dina inlägg från mars så ser jag bara en stor skit - rent ut sagt - som inte bryr sig ett dugg om hur hon mår. Kvinnan du levt med i åtta år kastar du bara på soptippen över en natt, du har inte ens mage att träffa henne ansikte mot ansikte för att göra slut utan skickar ett sms för att sedan göra dig oanträffbar. När ni sedan träffas hos socialen förvånas du över att hon inte kan se framåt eftersom du varit på väg ifrån er familj i flera år. Men för f-n för henne har det precis inträffat.
När du säger att du träffat familjen och berättat om ditt nya liv - innefattar det henne också? Eller är hon inte ens värd en förklaring, en ursäkt till att du betett dig som du gjort/gör?
Din nya familj må vara fantastisk i dina ögon men jag tycker att ni alla tre behandlat din fd fästmö som skräp. Har hon gjort sig förtjänt av det? Och så förvånas ni över att hon inte ser till sitt barns bästa. Hur ska hon kunna göra det när hon har fullt upp med att förstå och bearbeta vad som hänt.
Herregud
Kommentera