Polyfamiljen

Klockan är 00.48. Det är natten mot onsdag. Jag sitter vid datorn och filar på en stämningsansökan. Det gäller vårdnad och umgänge till min dotter. Mamman till mitt barn vägrar släppa dottern ifrån sig. Vi har gemensam vårdnad idag och jag fattar inte att hon kan göra så här? Jag har provat med alla medel att komma överens med henne.. diskuterat, varit på samarbetssamtal, blivit arg, ledsen och förtvivlad. Jag har skrivit brev till henne. Förklarat hur jag vill ha det och att hon inte har rätten på sin sida. Men hon står fast vid sin åsikt. Jag bor inte i ett acceptabelt boende. Jag lever i en onormal relation!
Hon ser inte att dottern behöver sin pappa… och att jag vill ha min dotter precis lika mycket som hon vill.

Jag pratade med henne tidigare ikväll om hur vi ska kunna gå vidare.. men hon vill inte att vi ska gå vidare med någonting.. hon strävar bakåt… suck å FY FAAAN!!, säger jag! Att det ska behöva gå så här långt… för något som är så självklart enligt mej. Halva tiden var!
Aldrig hade jag trott att jag skulle behöva stämma mamman till min dotter.. Jag trodde jag kände henne så väl att hon också såg det som självklart att båda föräldrarna är lika mycket värda för ett barn.. oavsett i vilken familjekonstellation de lever. Så länge ingen är våldsbenägen, knarkare, alkoholist, sexualbrottsling eller liknande.. vad finns det då för argument att ett barn skulle fara illa bara för att man är tre vuxna som älskar varandra??

Jag tror barn blir mer förstående, öppna och kärleksfulla om de får se livet ur andra synvinklar än bara ett kärlekslöst heterosexuellt parförhållande.. eller?

Jag sa till mamman åt min dotter att hon har till imorgon kväll på sej att tänka och komma med någon lösning.. om hon inte gör det skickar jag in stämningsansökan direkt. Jag har pratat med några jurister om det här och de tycker alla samma sak. Stå på dig! Du har lagen på din sida. Hon har inte rätt att göra så här. Låt det inte gå för lång tid! Ta tag i det på en gång!

Å det har jag gjort nu..
Sitter därför sömnlös och funderar på vad som händer imorgon..
Tar hon sitt förnuft till fånga? Eller måste vi dra det vidare i en rättslig process.. som blir både dyr och långdragen.. psykiskt påfrestande med dottern i kläm..

Håll tummarna för mig nu!