Att finnas och att inte finnas

2kommentarer

Det är som att leva i två världar, där vi bor nu är man värd något, man finns, folk bryr sig. Vi träffar ju mycket folk i vårt arbete och många frågar hur det är? Var man kommer ifrån? och hur man hamnade här uppe av alla ställen?
 
Efter att vi gick ut med vårt förhållande och hur vi lever är det ofta folk undrar saker, många frågor att besvara, endel enkla endel svårare och känsligare. Men vi är ju öppna med hur vi lever så vi försöker alla att svara så gott det går när folk frågar, men givetvis finns det en viss gräns när dom blir för ingående med sina frågor.
Dom flesta lägger ingen större vikt i hur vi valt att leva, dom bryr sig inte utan tycker det viktigaste är att vi och framför allt barnen mår bra, och det gör vi ju. Sen finns det alltid folk som vill snacka skit, och är det så att dom vill det så fine för oss, har dom inget roligare för sig så varsågod!
 
Att folk har åsikter kan man inte ta ifrån dem, men när de som står en närmst behandlar en utan respekt och på ett sätt som får en att bli ledsen och må dåligt, då känns det inte okej längre.
Om man är bisexuell, homosexuell eller vad man nu än är, vad spelar det för roll för andra? Ska inte alla männniskor behandlas med samma värde oavsett läggning?
I min familj är det tydligen inte så....
 
När jag berättade för min familj om hur jag lever så accepterade dom det och tog det jättebra till en början, tills dom såg det med egna ögon, då var det inte okej längre. Det är inte normen att vara tre eller att vara tillsammans med någon av samma kön. Dom skäms över sin son/bror, hur han har blivit. Dom vill inte prata med mig längre, har inte tid, säger dom blir äcklade och mår illa, ska man verkligen behöva höra det från dom man trodde var sin familj, dom som alltid skulle finnas där för en och älska en för den jag är.
 
Dom är tyvärr inte värda något i mina ögon längre, dom kan leva sitt liv så lever jag mitt liv, så som jag vill göra det.
 
Här mår jag bra, här vill jag leva, här vill jag dö, den bästa platsen på jorden, med min riktiga familj, dom jag är älskad av!
 
 
~Pappa1
 

2 kommentarer

Maia

18 Jul 2013 17:40

Vem av er skriver detta inlägg?

Svar: Pappa1
polyfamiljen.blogg.se

Anonym

18 Jul 2013 20:07

Ibland behövs det nog tid för dom också att acceptera det hela. Det tog tid för oss

Kommentera

Publiceras ej