Polyfamiljen

Vi fick en kommentar angående flytten. Tänkte att vi lägger in den kommentaren som ett eget inlägg här då det säkert är fler som undrar samma sak.

 

Detta är kommentaren:

 

"Hej

När man läser om att ni har köpt nytt hus så undrar man lite om vad barnen har sagt, dem har väl alla sina kompisar runtomkring ? Eller är det ett sätt för Er att skaffa nya vänner ? Bara en undran, för ni skriver att barnen sätts i första hand, i detta läge känns det som dem inte gör det. Nu vet ju inte jag hur ni bor idag, ni kanske inte flyttar så långt ifrån det andra huset. Men allt verkar gå väldigt fort i Er familj, ena dagen är ni ett gift par, sedan blev ni tre partners med ett barn till. Och helt plötsligt så köper ni ett större hus ? Hur lång tid har ni varit tillsammans ? Så som ni håller på gör tonåringar som är nykära, ni tror inte bubblan spricker snart ? 
Tyvärr tror jag det....."

 

 

Så här är det..

Flytten blir cirka två kilometer.. så barnen behåller samma skola, fritids, dagis, vänner, släktingar och bekanta. Vi vuxna behåller samma jobb, vänner och släktingar i vår närhet. Den enda anledningen till att vi flyttar är att vi behöver en större bostad. Precis som vilken familj som helst flyttar till större bostad om familjen växer.
Vi har bott tillsammans i drygt sex månader och känner att vi är lite trångbodda. Nu har ett toppenläge på hus uppstått och vi känner att det är den rätta bostaden för oss.
Det är väl inte speciellt ovanligt att familjer flyttar till något större om man blir fler.. Man måste ju anpassa sej efter hur situationen ser ut i nuläget.. å det gäller väl alla i alla lägen..  så varför reagerar du på just denna familj?

Och precis som i alla relationer så finns inga garantier. Oavsett vem eller vilka man blir tillsammans med kan man aldrig i förväg veta hur det ska sluta. Men det skulle ju bli jäkligt trist om man gick in med inställningen att det kommer gå åt helvete. Det är väl ingen speciellt för oss.. Vi går in med inställningen att vi vill detta, älskar varandra och förutsätter att vi ska leva tillsammans och vara lyckliga i alla våra dagar.. precis som de flesta par gör.. Skulle vi gå in med inställningen att det inte funkar.. ja då lär det ju inte funka heller..

Det är väl kanske lite så med alla nykära.. att de lever i en bubbla.. Det gäller nog inte bara oss. Men vi kan ju inte stanna upp livet och vänta.. Vi måste se framåt, planera för en gemensam framtid och förutsätta att det går bra.

 

 

~Polyfamiljen