Polyfamiljen

Som vi skrivit innan kommer frågan om barnen upp i princip varje gång vi berättar om hur vi lever, och det är väl inte så konstigt egentligen, alla vill ju att barnen ska ha det bra, så även vi.

Vi skulle aldrig sätta barnen åt sidan till förmåna för oss själva, barnen först! alltid!

 

Att vara 3 vuxna gör att dom har fler runt omkring sig som älskar dem och kan vara en god förebild för dem. Dom vet mycket väl alla 5 barnen hur läget är, dom vet var vi sover, att vi pussas alla tre och att vi gör det för att vi älskar varandra, precis som i vilken familj som helst, dom vet varken mer eller mindre än vad grannens eller klasskompisens barn vet om deras föräldrars förhållande.

 

Vi har en vardag precis som alla andra, barnen är i skolan, vi vuxna arbetar, vi kommer hem, äter middag, barnen har aktiviteter eller leker med någon kompis och sedan är det läggningsrutin med tandborstning och allt sånt, precis som hos de flesta andra familjer en dag mitt i veckan.

 

Helgerna vi är lediga och ingen av oss jobbar försöker vi hitta på så mycket som möjligt, vi har på vintern vår husvagn uppställd vid en slalombacke dit vi åker all ledig tid för att kunna få åka slalom, skoter och umgås. Nu på våren har vi somsagt varit iväg till Norge för att fiska, varit en långhelg i Göteborg och inte långt borta ligger heller semestern, då är det dags för husvagnen att få visa vad den tål igen.

 

Vi gör alltså saker precis som alla andra, både till vardags och då vi är lediga, vi är precis som alla andra bara att vi är fler, både vuxna och barn.

 

Vi ser inte att våra barns uppväxt skulle skilja sig från något annat barns bara för att vi är fler vuxna, snarare kan vi nog tycka tvärt om, vi kan ge dem det där lilla extra, både vad gäller närhet, mer tid, ekonomiskt och framför allt tryggheten med att det alltid finns en vuxen där för dem.